Indien dag 17, 29/2 2000

Vaknade även denna dag (en viss likhet mellan Indien och Sverige kan noteras, även här tycks många dagar inledas på just det sättet). Tog en dusch och glodde lite i tidningen, där Ingrid fanns med i en liten inte onödigt korrekt notis med bild. Var inte så där onödigt bra i magen heller, så jag proppade i mig lite magtabletter också.

När vi vaknat oss fördigt och ätit frukost och sånt knatade vi ut och letade oss en aning förvirrade (vi gick dock inte alltför långt fel, utan bara sådär lite lagom (fick en känsla av att det var så länge sen morsan var dit vi skulle så att hon fick gå efter en internt beskrivning, och då blir det förstås konstigt)) fram till en plats där hon visstats en hel del när hon gjorde sina intervjuer. Det var en plats där massa kvinnor satt i två stora lagerlokaler och buntade (och gjorde annat med) massa papperstravar (en del barn fanns där också, fast de jobbade inte utan vara där för att morsorna var där (kvinnorna var för övrigt offer för gasolyckan)). Morsan hade setat i ett kontor i ett hus bredvid de två lokalerna när hon gjorde sin undersökning (hon sa att kontoret på den tiden inte var lika fullt av prylar dock). Kvinnorna tyckte om att bli fotograferade, men jag fick göra flera av dom besvikna (ville inte ha hur många foton på pappersbuntande kvinnor jag inte känner som helst.

Efter att ha besökt de kvinnorna knatade vi vidare mot något som kallades Emporium (vars fönster vi tittade i förre gången vi letade efter kvinnorna (men den gången hittade vi dom inte utan hamnade runt i trevliga kringelkrokar och folk istället)), som är en hantverksaffär (och till skillnad från många andra affärer som kallas "handicraft shops", så är den det också). I den affären knatade vi runt en bra stund och tittade på en hel massa balla prylar (hade velat köpa ett stort plåtträd med folk på, men det hade jag omöjligt kunnat ta med hem (och jag litar inte på att dom packat och fixat ordentligt om jag hade bett dom skicka det (hade jag sett trädet första dagarna eller så så hade jag nog köpt det och själv fixat en trälåda och packat och skickat saken)))), och köpte så småningom lite saker (bland annat så köpte jag en ball metallgubbe med klubba och svans (brorsan köpte en sån han också) och en fantastiskt hiskelig tehuv). Att köpa saker var dock inte alls lika lätt som att titta på dom (av den enkla anledningen att det var en statlig affär). Vi fick ta med oss akerna till en disk och lägga dom där. Personalen (dom var flera stycken) plockade då ihop sakerna i varsinn bunt och knatade iväg till en annan disk. Där räknade dom ut vad det hela kostade och såg till att det låg i påse. De skrev upp allt väldigt ordentligt på kvitto och lämnade till oss. Vi plockade fram pengar och gav till dom, som då kallade på mannen som fick sköta sånt. Han kollade vad det var för pengar och knatade iväg nånstans inne i butiken (jag förstod det som att han knatade till kassan eller så) och kom tillbaka. Han tog sedan han om första kvittot, tittade på det, tog betalt, skrev ett kvitto och trasslade och pratade med dom andra och lämnade tillbaka kvitto och växelpengar och trasslade lite, och gjorde samma sak för de andra två sen. Tog en bra stund att betala där (byråkrati kan dom verkligen i Indien). När vi väl köpt våra saker knatade vi iväg till hotellet med dom.

Efter att ha lämnat sakernas på hotellet tog vi en auto till Kashmirshopen som vi besökt tidigare (den här gången visste jag att jag skulle köpa lite saker som jag redan då funderade över (men då ville jag inte köpa dom eftersom jag först ville se vad mer vi kunde stöta på för fint)). I affären köpte jag ponchon och västen jag redan bestämt mig för (fast jag tittade ett tag först förstås, för att klura ut vilka färger som var finast och fundera över storlek). Morsan köpte hon också, och brorsan köpte en jacka till sig (så kunde han sedan ge bort den han hade med sig till Sediqquarna (sönerna alltså)).

Från Kashmirshopen knatade jag och brorsan (morsan tog en auto nån annanstans (kliniken har jag för mig)) snett över gatan och in i bokaffären som låg där för att se vad dom hade för billiga böcker. Bland alla böckerna hade dom The Dilbert Principle för ett pris långt under priset här i Sverige, och nån datorbok (och nåt mer (ett seriealbum?) som brorsan köpte) som jag förstås köpte med mig.

Vi knatade sedan vidare in i the Chawk som man kom in i på en väg precis bredvid (och kände igen att vi faktist hamnat genom den då vi misslyckades med att hitta papperskvinnorna). The Chawk är ett område med massor med små gator med massor av små affärrer (och av försåeliga själv inte särskilt mycket motortrafik), och med en moské mitt i. Vi knatade omkring ett tag i detta virrvarriga område utan natt ha nån aning om vilket håll vi egentligen gick åt, hur man tog sig ut ur det, eller var man hamnade när man tagit sig ut. På vägen såg vi diverse affärer som sålde allt möjligt, bla massa väskor, kokkärls, tyger, kläder, fruktansvärt fult krimskrams och det mesta annat man kan ha i en liten affär (tex örngott, som jag köpte två stycken (den smala lilla krafsgatan hörde till en av de vi tittade lite extra på också)). En sak dom däremot inte hade var såna där metallskulpturer som brorsan letade efter.

Eftersom metallskulpturer saknades i the Chawk tog jag och brorsan en auto till New Market för att kolla in i en affär brorsan sett där som hade metallsaker av sån typ. Väl framme i New Market vimsade vi runt ett tag eftersom vi inte kom ihåg var affären låg (vi försökte komma in på samma spår som vi gått med morsan sist vi var där, men misslyckades ett par gånger (och gick i cirkel en gång också)), vilket vi så småningom också gjorde. Vi hittade affären och insåg att det var en blomaffär med lite metallskräp vid sidan om (inget av metallskräpet föll brorsan i smaken). Vi knatade ut ur området för att ta en auto och passerade ytterligare en blomaffär med ointressant metallkrafs på vägen (tycks vara normalt att ha sånt i blomaffärer).

Med auton åkte vi ner till kliniken och sa hej till lite folk. Becky hade lite problem med datorn (hon skulle scanna in en rätt stor bild som blev alldeles för stor för att mailas, och visste inte riktigt hur hon skulle hantera det underliga scannerprogrammet (ett sånt där nån idiot fått för sig att göra det lättanvänt för nybörjare och därför gått ifrån alla konventioner av alla slag och skapat ett genomunderligt , totalt ointutivt, men alldeles flashigt gränsnitt). Vi hjälpte henne vilket gjorde henne alldeles glad (och vi ska dessutom komma ihåg att skicka ner lite smidigare programvaror för bildbehandling och sånt än de som dom hade där). På kliniken träffade vi också Ella (Jennifers dotter (Jennifer var också där)) när jag ville ut och ta en cigg. Hon tyckte alldeles fantastiskt mycket om vår fantaflaska (vi hade faktist försökt köpa en annan apelsinläsk, men den fanns visst bara för syns skull (ungefär som i en annan affär där dom hade två Coca Cola flaskor stående på kylen fast dom inte sålde sånt)), och ville absolut inte överlämna den till mig när jag ville dricka lite ur den (jag lyckades dock övertala henne, och hon stod tålmodigt och tittade på mig när jag drack och blev glad när hon fick tillbaka den igen (innehållet var hon helt ointresserad av, det var flaskan som var rolig)).

Efter att vi varit på kliniken en stund dök även morsan upp där, för att vara med på nåt slags möte. Hellre än att vänta på morsan stack jag och brorsan iväg för att äta en bit mat i en auto tillsammans med Becky (trevlig hon). Vi skulle till ett ställe hon tyckte var bra som visade sig ligga inom gångavstånd från vårt hotell (Indian Coffee House (en sorts Ghandiansk kollektivägd restaurantkedja), som vi hade passerat ett antal gånger utan att besöka). På vägen dit passerade vi hotellet och langade in våra saker och knatade sedan vidare mot restauranten, som vi dessutom gick in i (och åt mat i dessutom (en sorts stor indisk crèpesliknande sak (kommer inte ihåg vad den hette längre, men skulle antagligen känna igenn den om jag såg den på en meny, och god var den) med massa gottis i och god sås till, samt ovanligt bra kaffe för att vara i Indien (det liknade riktigt kaffe). Vi satt där en stund och snackade innan Becky stack iväg med en auto och jag och brorsan knatade till hotellet igen (och köpte cigg på vägen också (stor priskillnad mellan rika och icke rika områden, samma cigg som kostar 30 rupies i old town kostar 90 vid new market (jag trivs rätt bra med den prisfilosofin jag)). På hotellet låg vi och läste och sov lite (trötta vi), och svarade på lite frågor (morsan ringde oss) om datorn som skulle köpas till kliniken.

När vi legat på hotellet ett tag dök morsan upp där också, för att ta det lungt en liten stund innan hon åkte iväg till Sediqquis. Jag och brorsan tog det lungt en liten stund till, och knatade sedan iväg vi också (men promenerade istället för att åka auto, eftersom vi inte tyckte det var så långt dit (kankse 20-30 minuters promenad)). Hos Sediqquis satt vi som vanligt och pratade ett tag (inne och ute). Oma, Fairy och Rohan hade fått varsitt par glasögon (solglasögon till Fairy och Rohan, Oma hade fått nya vanliga glasögon (billiga(!), 150 rupies för bågar, glas, slipning och synundersökning)). När vi setat där ett tag dök även Tabna med familj upp så sällskapet utvidgades. Vi åt en god soppa av nåt slag till middag (dessutom delade jag, morsan o brorsan p† en stor flaska stark öl (starkare än vanlig svensk öl alltså) som mr Sediqqui hade inhandlat †t oss)), men nu satt plötsligt barnen och kvinnorna i köket och åt (tydligen är det männen och gäster som sitter i rummet om inte alla får plats (kändes konstogt det)). Fairy var ledsen en stor del av tiden eftersom morsan skulle åka om ett par dagar, och jag och brorsan nästa dag, och stämningen var ganska låg under kvällen (och vi sjöng "Vem kan segla" med mer känsla än vad jag är van vid (vemodig stämning som sagt (och nu känner jag mig vemodig när jag skriver det här också bara för det))). Vi spelade black seven och svarte petter också mot slutet av kvällen (äsch, jag vill inte känna mig vemodig nu, men det hör väl till när man minns).

Kvällen blev tröttig såsom kvällar brukar så småningom, och vi åkte tillbaka till hotellet där morsan ägnade en stund åt att irrvimsa oss lite innan vi gick och la oss. Att sova var lite besvärligt eftersom min mage fortfarande var lite elak, trots alla tabletterna (fast nu när jag skriver detta har magen faktist varit ok i flera dagar), men det gick iaf efter ett tag.