Vaknade igen (med huvudvärk, suck) och tog det lungt ett tag för att efter en stund ta en inte alltför varm dusch. Åt frukost (bestående av te och kakor) och pratade om vad "de" sysslar med i området förutom att sprida skit omkring sig. Bland annat byggs en mycket stor damm i närheten, en damm som kommer att dränka ca 180 byar (de officiella siffrorna (som normalt brukar vara ordentligt underdrivna) är att ca 100.000 människor kommer att mista sina bostäder, odlingsmarker och betesmarker). Dammen är officiellt tänkt för att bevattna ett väldigt torrt område som liggen en bra bit därifrån, men vid alla andra såna projekt har vattnet används av industrier som ligger mellan dammarna och torrområdena (den här dammen är dessutom sponsrad utifrån (av WHO tror jag det var)), och inget tyder på attdet blir annorlunda den här gången (dessutom är dammen placerat på ett så fiffigt sätt att själva byggnaden i Gujarat och Gujarat får alla positiva effekter av den, medan tre andra stater (framförallt Marja Pradesh) får alla problemen). Det räcker förstås inte med att dränka områden, utan i Gujarat byggs också den gyllene remsan (eller vad den nu kallades) som i princip är ett helt gäng stora(!) industriområden av den typ som vi besökte dagen innan liggandes i en remsa genom hela staten (Gujarat kommer att bli en enda stor hög med giftiga föroreningar om dom fortsätter så där), ett antal hamnar stängs för de vanliga fiskarna när industrierna tar över (å andra sidan så är vattnet längs kusten redan så skitigt att man inte kan fiska där och de vanliga fiskarna får inte fiska på djupare vatten eftersom de stora företagen äger rättigheterna där, så frågan är om dom kunnat använda hamnarna även om dom fick) och en massa mark som tidigare varit publik betesmark har tagits över av storföretag (verkar ju dumt att ge folk nån chans att ha nåt att leva på...). Fan vad "dom" håller på!
När vi pratat ett tag om sånt gick vi över till att prata lite mer om oss själva oclkså, berättade lite om vad vi jobbar med och sånt. Så småningom kom vi in på piratradio (när Annanas insåg hur pass enkel en piratsändare faktist kan vara blev han intresserad, kanske borde försöka få tag i lite radiotomtar här som kan hjälpa till att fixa bättre uppgifter år dom så dom kan leka med en sån också (användbart i det landet)), och lite annat som dom ville göra och ville ha hjälp med (dom behöver experter inom olika områden som kan hjälpa till att analysera rapporter och de fakta om fabriker som företagen lämnar ut när de söker tillstånd för att bygga dom (den faktan är skriven så att vanligt folk inte ska förstå vad där står så dom slipper protester)). Vi snackade också lite om vad vi skulle göra under dagen, och om vi skulle kunna ta oss till den stora dumma dammen (som iofs var förbjuden mark för utlänningar). Efter att ha pratat så ett tag knatade jag med min huvudvärk (som jag vid det här laget var djävligt trött på) upp för att sova en stund.
Efter att jag sovit en stund så åt vi en enkel lunch för att sedan åka iväg i världens plåtigaste bil (en jeepliknande sak (och den var verkligen mycket plåtig)) och hämta upp Swati (flickan som hörde till miljögruppen och som var med igår också) och två till (som var ganska nygifta (i ett arrangerad men inte bröllop (dvs, dom var arrangerade att gifta sig men vägrade, sen tog dom tillsammans hand om Annanas när han var sjuk och förälskade sig i varandra så dom gifte sig ändå))) vid en busshålplats inte så långt ifrån det där lägret vi var på (dom vi hämtade (och alla andra vid busshållplatsen) kom just från lägret som tagit slut). Vi åkte vidare till ett par som körde med organisk odling, avträdesuppsamling till gas, egen liten brunnspåfyllnadsdamm, en sån där fin gnisselvindsnurrepump som finns i västernfilmer (helst av Leone) och en massa andra fiffigheter. Trevligt besök hos trevligt folk. Från dom åkte vi sen vidare för att se på den enorma stora dammen (den var stor (eller enorm kanske passar bättre)), där vi lät bli att fotografera eftersom sånt bara riskerar att förvärra saker om det skulle dyka upp såna där jobbiga människor i uniform (vi lät också bli att åka särskilt nära eftersom vi hade en buss att passa och inte hade tid att trassla med såna där jag nyss nämde (det var som sagt förbjudet område för utlänningar (och inte alldeles tillåtet för miljöaktivister heller misstänker jag))). Efter att ha tittat på dammen åkte vi iväg till en liten stad som bara fanns för dammbygget där bussen skulle gå, väntade där en kort stund tills bussen kom, och sa hej till de snälla människorna vi varit med.
Bussen vi sen åkte med var en rätt så plåtig sak som inte var gjord för att köras fort på guppiga vägar (vilket chaffisen gladeligen ignorerade, de här bussarna borde ha en ganska begränsad livsstid) och var uppenbarligen inspirerad av Chitty-Chitty-Bang-Bang (den försökte flyga, men stor och lastad som den var så ramlade den ner på backen varje gång). Bussen funkade dock ganska bra ändå (så länge chaffisen inte svängde åt vänster, för det tycket den inte om) och efter att ha studsat och flugit omkring längs med vägar och genom små städer kom vi så småningom (tog några timmar) fram till Vadådå där vi skulle av (det var bussens ändhållplats, så det skulle dom andra också (vi snurrade dock en bra stund runt i stan innan vi var framme vid stora busstationen, och passerade lite palats och sånt)).
När vi gått av bussen frågade vi lite folk och började leta oss iväg mot järnvägsstationen, och efter att ha gått mot den en stund så bestämde vi oss för att ta en auto istället eftersom det verkade vara dels bekvämare och dels en ökning av chansen att vi skulle hitta stationen. Vi trasslade in oss alla tre och all packning i den lilla auton och puttrade iväg i en spiralformad resa mot huvudingången (att den var sprialformad beror inte på autoföraren utan på att trafikfolket och stationsfolket planerat sin värld på det sättet). Väl framme vid den stora stationen knatade vi in för att lista ut var vårt tåg skulle gå och eftersom morsan vid det här laget var alldeles grinig av sig satte vi (jag och brorsan alltså) henne på bagaget och knatade iväg utanför stationen och köpte bananer och friterade saker att äta. Dessa saker innebar att morsan blev mindre grinig, så vi lät en Kuli hitta vårt tåg och vår plats åt oss, väntade där på tåget en stund och drack en läsk under tiden. Så småningom kom tåget och vi knatade upp, letade reda på våra platser samt trasslade runt med platserna och bytte med andra och hade oss i en kvart innan alla i den biten av vagnen tycktes anse att allt löst sig riktigt bra (det var bla ett par som ville ligga nära varandra men som placerats mindre nära varandra, och lite sånt (att det tog tid beror inte på nån sorts bråk eller så (alla var vänliga som vanligt) utan på att vi inte pratade samma språk så det tog en stund innan alla var med på noterna)). När detta med platser väl var ordnat så la jag mig ganska snart för att läsa ett tag och för att så småningom sova också.
Jonas Eckerman 2000