Indien dag 14, 26/2 2000

Vaknade lite trött men ok ändå efter snarknatten (brorsan tyckte jag fuskade med mina öronproppar). Rev ner myggnätet och packade undan (brorsan sopade smulor också, och så hälde vi ut kakskräpet bland buskarna och tog med oss den trasiga påsen för att slänga nån annanstans). Knatade iväg och åt frukost med hela gänget och sa så småningom hej till dom när dom knatade iväg till sina olika aktiviteter.

Efter att ha tagit det lungt ett tag så knatade vi iväg till mittenplatsen för att sedan knata tillbaka till bilen tillsammans med Annanas och Suyata (hon skulle tillbaka och fick skjuts av oss istället för att åka buss (vi hade dessutom sällskap av två hundar (den ena var skadad och haltade (den hade ett ordentligt sår på ena benet (dessutom var den rätt kaxig mot andra hundar)) på promenaden (fast dom hakade inte på i bilen)). Väl framme vid bilen märkte vi att den inte alls var på humör att oss nånstans, men efter en hel del övertalning (i form av puffande fram och tillbaka fler gången än vad som var roligt) så fick vi den iaf att uppföra sig någorlunda (med den blev fruktansvärt trög så fort vi gick över på det billigare bränslet (det var den inte dan innan) så efter en stund bytte vi tillbaka till vanlig soppa igen), och den tog oss utan att stanna hela vägen till kontoret.

Tillbaka vid kontoret tog vi det lungt och vilade medan vi väntade på vad vi nu väntade på. Passade på att sitta och skriva ett tag tills strömmen försvann, då jag började läsa istället. Av nån anledning fick jag nåt förbannat ont i huvet också (och inte var huvudvärkstabletter tillräckligt för att få bort den ordentligt heller (fy fan!)). Efter att ha legat så ett tag åt vi lunch tillsammans med Annanas och diskuterade skolor ett tag )och på den fronten tycker jag Annanas var en aning överradikal eller nåt (jag är iofs själv väldigt kritisk till skolor så som dom oftast sköts (med tanke på indoktrinering, lydnadslärning, kreativitetsborttagning samt ansträngningar för att stoppa kritiskt tänkande), men han tyckte det öht var helt fel att ha skolor (men han är en bra karl ändå). Efter pratandet gick morsan och la sig en stund till (tror jag) medan jag och brorsan ut en sväng för att ringa ett samtal till Åke i Tyresö (och jag passade på att köpa cigg också). När vi kom tillbaka sov Annanas (han behöver sova och vila mer än han gör men tycks ha lite svårt för det), och jag gick också och la mig att sova med min huvudvärk.

Så småningom vaknade jag igen med samma huvudvärk, och det var dags för oss att sticka iväg igen (den här gången i en ganska fin jeep med en ganska lustig förare och med blinkande litet plasttempel i vindrutan (den här bilen inkl förare var hyrd)). Vi for ut på en väg till en annan stad, och på vägen dit passerade vi ett antal stora(!) högar med restprodukter från gruvbrott som bara slängts ut på fält som använts som betesmark eller för odling. Trist och usch!

Så småningom kom vi fram till ett fruktansvärt läbbigt industriområde (och då menar jag fruktansvärt (jag skulle fan inte vilja bo där i närheten ens i två dagar)). I området fanns ca 1500 fabriker, varav de flesta kemiska, som bara spyr ut all sin skit rakt ut utan nån form av reniong alls, en del i vattnet, en del ute på fälten och en del i luften (dom hade visst minskat en del av vattenföroreningarna genom att skaffa utrustning som separerar en del av skiten ur vattnet, men den skiten slänger dom ut på fälten istället så när det regnar hamnar den i vattnet iaf (och luftavgaserna släpper dom ut på natten så att ingen ska kunna se vilka fabriker som släpper ut dom, med resultatet att det inte går att vara ute då, och att tågen ibland tvingas stanna för att sikten är för dålig (fy satan vad läbbigt det där ställer är))). Det vi såg av området är dessutom efter att dom minskat skiten lite tack vare massa protester och under en lågkonjunktur som innebär att området går i ungefär 60% av full fart. Nedanför området finns ett stort slumområde samt en massa byar, en chansning på antalet människor som bor där (där det är som skitigast) är 30000, och i det området har grundvattnet analyserats och bland annat visat sig innehålla 180 gånger Indiens högsta tillåtna gränsvärde av kvicksilver (i grundvattnet alltså, det som går till brunnarna folk behöver för att kunna överleva (man blir för fan mörkrädd av det där området)). Vi körde en sväng genom själva industriområdet (och passerade bland annat en tankbil med svavelsyra (och ett utlopp ur vilket nån sorts underlig röd vätska sprutade ut för att sedanblandas rinna ut i en bäck (det utloppet gick Annanas ut ur bilen och fotade åt oss (han ville inte att vi skulle fota själva eftersom det skulle öka risken att vi blev jagade av företagens vakter, vilket ett europeiskt filmteam blev, alldeles i onödan)))) för att vi skulle få se hur det såg ut där (även inne på området låg det högar med det mest underligt färgade tjosan utspridda här och var). När vi passerade området kom vi ut bredvid några felt som vi knatade ut för att se hur de såg ut (det låg en massa högar med grönt, rött och jag vet inte vad för färgat avfall från de kemiska fabrikerna där) och för att se en liten å som WHO sponsrat för att fixa vatten åt folk i området (den ån var ren och fin, rätt trevlig (men det var ovanför industriområdet)). Vi åkte sen vidare runt lite och passerade samma å en gång till, nu nedanför industriområdet. Nu var ån inte fin längre utan man kände den otäcka underliga kemikalielukten från den på 10 meters avstånd, och den såg ut som nån sorts skummande rödbrunt underligt slem och PH-värdet i den var uppmätt till 2 (fan, vad det var i ån nu det vete fan, mend et var iaf inte vatten längre utan nån sorts underlig kemikalisk djävla syra (och det känns ju riktigt fint att veta att den ån rinner ut i floden som befolkningen fiskar i (skulle inte förvåna mig om fisken blir självlysande där en vacker(?) dag))). Det där djävla området är ruggigt, verkligen ruggigt (har aldrig sett nåt så dvävla vidrigt), och företagen i det (med myndigheternas goda minne) är fan i mig inget annat än mördare (vore helt klart intressant med en lista över företagen (Annanas skulle se om han kan ordna en) så man kan se vilka man känner igen härifrån och vilka svenska företag som är med och dödar).

Nåväl, efter att ha sett en del av den där skiten åkte vi och träffade några vänner till Annas vid en liten affär och drack lite te (en av dom var fö frimärkssamlare) för att sen åka vidare till en annan plats (vid en annan liten affär (och tillsammans med ett par av vännerna)). I den affären gick vi in och satte oss (eller snarare, i bostaden bakom affärsrummet). Efter en stund insåg vi att dom letade efter en skarvsladd som skulle användas till diaprojekter som morsan skulle ha till sitt föredrag hon skulle hålla (om hur farliga en del ämnen som släpps ut kan vara och lite om vilka effekter de ger och hur de sprids (handlade om POPs, Persistent Organis Pollutants), påspätt med lite bilder som illustrerade tydligt vad effekterna av Agent Orange kunde vara (med koppling till att en del av företagen sysslar just med sånt (tanken var förstås att folk som bor i området ska få veta hur farligt det faktist är att bo i närheten av den där skiten, och att de ska fatta att de borde vara djävligt förbannade))), och att föredraget skulle hållas i ett tempel i närheten. Efter ytterligare en stund insåg vi att föredraget skulle hållas på gatan där vi befann oss istället eftersom fler folk kunde se det då, och det gjordes i ordning för att visa diabilder på husväggen (det var mörkt ute vid det här laget, så det funkade ju bra).

Medan morsan och Annanas (och en tjej som också var med oss från kontoret (och alltså också hörde till miljögruppen)) förberedde föredraget stack stack jag och brorsan och ett par av vännerna iväg med bilen för att köpa film (all vår film var slut nämligen), och hamnade efter en stund vid en liten fotostudion (som också sålde lite saker som hade med foto att göra). När vi kom till fotohaket visade det sig dock att hans film var slut (och då kollade han dessutom bland sina egna prylar som han hade för sitt eget jobb), så han fick skicka iväg en kille på båge (tog bara en indisk minut) för att köpa film. Efter 10 minuter (svenska) ungefär kom han tillbaka utan film och undrade vilken sorts film det var frågan om, varvid jag fick försöka förklara för dom och till slut tog och pekade på en tom förpackning för att dom skulle förstå (egentligen hade dom velat titta på kameran, men den var kvar där föredraget skulle hållas). Efter tragglande förklaringar stack bågenisse iväg igen (bara en indisk minut även denna gång) och kom tillbaka efter 10 minuter med lite film åt mig (bara 100 ASA, men jag vågade inte tänka på hur många extra minuter det skulle gå åt för att få tag i snabbare film, så jag köpte tre av de filmerna (behövde bara två trodde jag, men eftersom jag inte litade på det morsan sa om att hon absolut inte vill ha nån ny film så köpte jag en åt henne också (vilket var helt rätt eftersom hon ville ha en rulle hon med))).

Efter att ha köpt filmen åkte vi tillbaka till föredragsplatsen där morsan, Annanas och flickan vid det här laget hade fått ordning på allt och höll på med lite introduktion, och en del folk hade samlats omkring dom för att se vad det var frågan om. Så småningom drog morsan igång med det rätt så viktiga och läbbiga(!) föredraget, med diabilder på husväggen och Annanas som tolk till gujarati (antar jag att det var, fast det kan ju ha varit hindi). Fler och fler folk samlades och efter ett tag var där ganska så mycket folk, varav de flesta lyssnade uppmärksamt på föredraget (och stod ivägen för de bilar som ville förbi (och det var rätt uppenbart att stillastående föredragslyssnare och deras cyklar hade företräde gentemot bilar som ville köra förbi på den lilla grusvägen)). Klart speciell upplevelse att se sin morsa stå och leka uppviglare på en liten gata i Indien (heja!). Efter föredraget var det en del folk som kom fram till mig och brorsan också och undrade saker om både oss och om det morsan talat om. Kan förstå att många var både intresserade och förbannade (man blir lätt lite sne när man får veta vad effekterna av sånt företagen spyr ut kan vara (att bli steril är väl ingen önskedröm för de flesta tex)).

Efter föredraget och lite eftersnack åkte vi iväg för att äta lite mat på en restaurant (första restaurantbesöket i Indien för mig och brorsan (lustigt ju)). God mat var det, och lite lustig restaurant på nåt sätt, och inte kostade det mycket heller (180 rupier för 4 personers rejäla middag och en person som bara drack lite te). Efter middagen åkte vi tillbaka till kontoret igen (den här gången fick jag sitta bredvid chaffisen eftersom han pratade så absurt mycket och Annanas inte stod ut med det längre (fast eftersom jag inte snackade hans språk pratade han inte lika mycket nu, men han kom iaf med några stycken observationer av det uppenbara under resan (jag var dessutom rejält trött och hade fortfarande ont i huvudet så jag var nog en aning trist sällskap))). Så småningom var vi iaf framme vid kontoret där vi riggade upp våra myggnät, plockade fram lite tecken samt försökte få fläkten på lagom fart för att få en balans mellan temperatur och storm i rummet, för att sedan gå och lägga oss (fortfarande med huvudvärk för min del (tröttsam den)).