Indien dag 13, 25/2 2000

Återigen så vaknade jag (blev ni förvånade nu?). Gick upp och knatade ut och kollade lite mail (ja, det är sant, det gick faktist att göra (fast jag tror bara jag lyckades läsa två brev innan det hela blev omöjligt igen)), knatade in igen och åt lite frukost och sa hej, hej till de svenska lärarinnorna som stack iväg till Bombay för att påbörja sin hemresa till Strängnäs. Tog en kall dusch, och knatade sedan ut för att ta farväl av de lugna fälten och platsen där jag stått på kvällarna och njutit innan jag började packa lite smått (fast eftersom allt i princip redan var packat så var det inte mycket sånt att göra nu).

Så småningom packade vi in våra saker i en blå jeep (som funkade som nån sorts taxi (på samma sätt som nästan alla bilar, men den här tror jag var auktoriserad eller nåt för det satt en liten lapp innanför framrutan också)), langade över de 5000 rupierna till Bikhu och tog farväl av Bikhu, Cookie och lite annat folk och rullade iväg på färden mot nästa mål.

Färden mot nästa mål var en ganska lång färd längs en massa vägar och förbi en väldans massa djur som inte alltid förstod sig på att blir rädda för tutande bilar eller ens orkade maka sig undan lite slött (de små vildsvinsgrisarna var rätt balla (och kamelerna också för den delen)).

Nånstans på vägen fick vi sällskap av en person till som var en vän till han som hade bilen och som följde med en bit på vägen. Vi stannade förstås också vid nåt litet ställe för att dricka te (och äta lite friterade saker (på den platsen fanns dessutom något så absurt som en polis som faktist brydde sig om att bilen stod väldigt dumt parkerad och kom och sa till killen att flytta den (vi blev lika förvånade allihop (när han sedan flyttade bilen så den stod dubbelparkerad på en annan plats blev polisen nöjd)))).

Vi åkte vidare längs med alla de hyffsat bra vägarna och helt plötsligt blev vägen alldeles dålig och vi kom rakt in bland massa vägarbete där en massa fattiga flyttande arbetare (både kvinnor och män precis som det alltid är) arbetade med att förbättra vägen (utan moderna verktyg (det normala är ju just det, arbetskraft i mängd (som sliter skiter ur sig tyvärr) snarare än maskiner)). Bland vägarbetarna fanns också en hel del barn (de äldre knatade med spadar och saker, och de yngre (alldeles för små!) sysslade med att borsta rent vid kanterna av den trafikerade vägen (inte alls kul att se, men det funkar ju så (hela familjen jobbar, även de som är sex bast (och de här flyttande arbetarna är ju så fattiga att dom i princip måste göra så (usch))))).

Efter ett tag åkte vi också förbi ett bröllop där dom dansade och spelade musik och bar runt på en karl i fina kläder (antar att det var brudgummen) som vi stannade en liten stund och tittade på (Indier tycks för det mesta tycka att de är helt ok om folk stannar och tittar på dom (och tar foton), och stannade själva och tittade på oss på samma sätt). Så småningom åkte vi förbi ett stort platt prärieområde och kom efter det fram till bergigare område med en stor sjö (vad skönt det kan kännas att se en mängd vatten helt plötsligt) som antagligen var en stor damm och ingen sjö, varefter vi kom in på en massa serpentinvägar bland bergen (vi var antagligen rätt högt upp fast vi stigit så långsamt att det inte märktes). Serpentinvägarna ledde så småningom (och efter ett par vägfrågor) fram till en större väg som i sin tur ledde fram till en stad i vilken killen med bilen letade och frågade sig fram till miljötomtarna som vi var på väg att besöka.

Väl framme i miljötomtarnas lokaler (kontor och övernattningslokaler, med kök och dusch) träffade vi Annanas (har glömt bort vad han egentligen heter) och en kvinna (vars namn jag också glömt) och satt och snackade ett tag (om miljöfrågor förstås, och om vad vi skulle göra under vårt besök där). Fick bla reda på att ABB är inblandade i dammbyggen som bland annat kommer att innebära att en massa stamfolk blir av med vattnet dom behöver (ingen överaskning precis, ABB brukar ju gilla att hålla på med sånt (fast Skanska var för en gång skull inte inblandade)). De här miljöaktivisterna sysslar med att informera folk om farorna med alla gifter som släpps ut vid industrier, demonstrationsuppmaningar (uppvigling kanske det heter enligt vissa) för protester mot dambyggen, industriidiotier och sånt. Efter att ha setat och pratat en stund knatade vi upp i de övre våningarna där vi fick lite madrasser på golvet och la oss att vila (fast efter en stund somnade vi alla tre och sov ordentligt ett tag (trötta vi)). Tittade ut på den lilla balkongen också, och såg dels ett stort ballt kråkslott tvärsöver gården (eller vad det ska kallas) och dels en gris som knatade runt med sin kråkpolare på ryggen (dom var riktigt söta tillsammans).

När vi väl vaknat och piggnat till var det dags för en utflykt. Annanas hade fixat fram en gammal vit bil av nåt slag som kördes dels på bensin och dels på nåt han kallade "liquid petrol gas" som var billigare men gav lägre effekt också (och som bilen inte ville startas på (det satt en omkopplare inne i bilen som man använde för att byta mellan tankarna)). Eftersom Annanas inte kunde köra bil blev det morsan som fick köra, vilket gick alldeles utmärkt trotr den ganska besvärliga bilen (det var inte särskilt mycket trafik där vi skulle åka, som tur är). Vi åkte bort från vanliga vägar och in på en liten grusväg och sen av från den på en mindre väg på vilken vi fick lämna bilen eftersom vi skulle vidare längs en stig sen. Den stigen visade sig gå precis bredvid en flod som hade sjöljt bort marken stigen befann sig på. Resultatet var att vi fick gå en bit på en smal avsatts längs med ett högt stup, och dessutom hålla oss borta från kanten eftersom den kunde ramla ner (och på andra sidan fanns ett staket och träd och sånt så vid ett tillfälle fick man hålla i sig i ett träd och liksom slinka förbi en smal liten bit av stigen (efter nästa regnperiod lär den stigen inte vara brukbar längre, utan då försvinner den nog helt)).

Stigen ledde så småningom fram till en sorts ungdomsläger med en massa små runda hus i där det satt folk åt skulle äta middag (och mitt bland folket befann sig dessutom Suyata (rund och god och glad och söt tjej som var ansvarig för den finaste av de fina skolorna i bergen (hon är från stad och utbildad och allt men har bestämt sig för att hon vill bo i en liten by och arbeta med nåt som är bra och fint så hon jobbar i projekten, först i en annan skola men hon ville längre ut på landet än den (fast den ligger rätt långt ut) så hon hamnade i den längst bort av alla när den byggdes))). Vi knatade iväg längs med en stig till det runda hus jag och brorsan skulle sova i (Annanas och en dramatiker skulle också sova där) och lämnade våra saker, för att sedan knata tillbaka till middagen för att sitta och äta och prata en stund. Trevlig överraskning att träffa Suyata igen (vare sig hon eller vi hade nån aning om att vi skulle hamna på samma plats igen).

Efter middagen var det dags för ett möte där de olika grupperna i lägret skulle visa och berätta vad dom sysslat med under dagen, och där lägret tillsammans kunde diskutera och prata om saker. På mötet började dom med att sjunga lite tillsamman, fortsatte med att prata, för att sedan köra upp en gatupjäs vilken i sin tur ledde till nån sorts diskussion, varefter dom körde en pjäs till som verkade vara väldigt rolig eftersom alla skrattade en hel massa åt vad dom nu sa dom som spelade upp den (lägret var alltså uppdelat i fyra grupper, där en sysslade med teater, en med information till folk, och dom andra två har jag glömt vad dom gjorde (dumma minne)). När dom var klara körde morsan lite musik på fiolen, och när hon körde en gånglåt började dom plötsligt dansa (vilket vi inte alls var beredda på eftersom det som sagt var en gånglåt (och efter en stund försökte dom få morsan att dra upp temport också (hade förresten redan lagt märke till att varje gång morsan spelade den låten i en skola så drog dom upp tempot på klappandet vid samma tillfälle i den, verkar som om det för Indier är naturligt att tempot i den låten ska dras upp, och just där dessutom))) indisk traditionell dans till den. Trumma började dom göra också, och dansa iväg ut på en öppnare plats så smångingom. Dansa, dansa dansa!

Efter mötet så knatade vi runt och omkring och såg på stället och hamnade så smpningom i ett rum tillsammans med karln som liksom höll i stället vi var på som ville berätta vad han och några andra sysslade med. Dom visade sig hålla med med en mängd små förbättringar för organiskt och småskaligt jordbruk på olika sätt, och en hel del andra anknutna saker. Efter detta hjälpte jag morsan att sätta upp hennes myggnät och gick sen och tittade på alla stjärnorna (vacker och mycket) och försökte få ordning på den felaktiga stjärnhimlen. Knatade sedan in och satte upp mitt myggnät (brorsans satte vi upp före middan), suckade över kakorna som vi (idioter som vi är) hade lämnat i en påse på golvet (antar att djur(et/en) som smulat sönder, slängt omkring och antagligen ätit dom inte suckade däremot) för att sedan lägga mig och läsa och så småningom försöka sova. Strax efter att jag bestämde mig för att sova började dramatikern (som inte vill arbeta för pengar) snarka (och snarka kunde han verkligen (vojne vad det lät (och inte slutade han heller så efter ett tag letade jag reda på mitt muggpapper och tuggade till små öronproppar åt mig så att jag skulle få nån chans att sova (det hjälpte)))).