Indien dag 12, 24/2 2000

Vaknade även den här dagen. Tog en kall dusch. Upptäckte att det inte fanns nån el (ganska normalt iofs, den försvinner en stund varje dag (men jag är övertygad om att telefonlinjerna var perfekta och att Internetkopplingen funkat utmärkt bara vi haft nån ström till datorn)). Vi åt en massa frukost som lärarinnorna gjort i ordning (kokoskakor och frukt bla, och rostat bröd (och kaffe (riktigt!)). Ägnade en stund av morgonen åt att ta det lungt och prata lite, innan vi stack iväg med jeepen igen (mycket jeepande här).

Med jeepen tog vi oss iväg för att hälsa på i vad de kallade för "pleasure schools", små tältskolor för små barn som sattes upp i de flyttande sockerörsarbetarnas läger. Dom sa att tanken med skolorna var att helt enkelt ge barnen en möjlighet att leka och att ha lite barndom, men dom körde med pedagogiska leksaker och uppmuntrade till kreativitet, sång och sånt (och uppövande av finmotorik och sånt också), vilket om man jämför med hur sånt funkar annars gör att jag iaf tyckte det var en form av utbildning inblandad också. Vi började med att besöka en liten sån skola där det var lite färre barn än dom väntat sig eftersom hela lägret som den låg i hade flyttat iväg under natten och nu befann sig nån annanstans (flyttande arbetare som sagt). Sa hej till ungarna och lärarna och tittade lite på vad dom gjorde (dom satt med lite olika leksaker, och några med små böcker har jag för mig (fast jag är övertygad om att jag blandar ihop saker gällande de små skolorna)), och morsan spelade lite fiol och barnen sjöng (så vart det för i de andra tältskolorna också sen).

Efter att ha besökt den skolan åkte vi vidare till en stor skola där projektet varit med och sponsrat en latrin, och efter att ha besökt den skolan bar det av till ytterliager en tältskola (den här gången i ett läger som inte flyttat). I den här skolan fanns det fler ungar (och när vi dök upp kom det dit lite extrabarn som inte gick i skolan), och om jag minns rätt så satt dom och dekorerade mitten av golvet där dom hade mönster som dom fyllde i med massa små färglada saker (snäckskal och sånt). Jättemysigt faktist (och på nåt sätt tycker jag att de fattiga ungarna med rufsigt hår och slitna kläder som inte passar är nåt otroligt gulliga och söta samtidigt som jag vet att de ser ut som de gör för att deras föräldrar inte har pengar och tid nog att kamma dom och fixa schyssta kläder (blandade känslor där (mycket))), och glada var dom när dom och morsan musicerade (synd bara att ingen av oss kom ihåg den där dodelido-sången lärarinnorna (de svenska alltså) körde med, den hade varit fantastisk). Riktigt ball skola att besöka den, fast svårt att beskriva varför den var det (men det var den iaf, så det så!).

Efter att ha besökt den skolan bar det iväg igen mot universitetet Gandhi Vidjapith (på vägen passerade vi en bit ifrån skolan vi just var vid, och alla ungarna kom uppspringande till stora vägen och ropade och vinkade (så mycket att de andra billisterna och motorcyklisterna som var på vägen alla vände sig om för att se vad som egentligen stod på (hi, hi! kul! (några ungar som inte gick i skolan hade genat på nåt sett inne i lägret, så vi blev avvinkade flera gånger där också))), och på andra sidan den vägen fanns en tältskola (som vi dock inte besökte) i ett riktigt fattigt läger (där vi just varit hade dom iaf hyddor, i det på andra sidan vägen hade dom knappt pressenmingstält ens). Mitt inne på Gandhi Vidjapiths område (där dom bland annat sysslade med organisk odling och sånt) fanns en liten miniskola till, med barn i, och hela områdets (det stora området alltså) enda lekplats(!). Till den här skolan skjutsas barn med den blåa lastbilen (skumpetiskump alltså) från här och där. Det var mycket roligt att efter ett tag se alla ungarna springa ut till lekplatsen (en fin en med klättersaker och gungsaker och andra saker) och springa runt och stoja som barn gör (första gången jag såg massa barn vara så mycket barn och fara runt och stoja som jag inuti känner att barn ska göra). När vi lämnade universitet visades vi också på lite annat som projektet sponsrat där (en byggnad bla).

Efter kringåkandet kom vi tillbaka till husen igen, där vi fick en frukt som nån skaffat för att vara snälla mot oss och lärarinnorna (det var en speciell frukt sa dom). Den frukten var inte det godaste jag ätit (brorsan beskrev den som en korsning mellan gurka och manet (en bra beskrivning, genomskinnligt vitaktiga sladdriga slemmiga saker som var nästan helt smaklösa och gav ett tuggmotstånd som i all slemmigheten påmann om gurka (jag lyckades äta en frukt, men det var nog mer än någon annan klarade så den frukten fick bli liggande (synd, när dom varit så snälla att skaffa den åt oss)))). Tog det lungt och skrev lite ett tag. Lärarinnorna (som vi mött på vägen hem när de var på väg bort (fast de såg inte oss (de promenerade längs vägen))) kom tillbaka efter ett tag, och vi åt gottig mat tillsammans i gästhuset, och efter det tog vi det lungt igen och jag skrev lite till.

Efter lugnandet bar det återigen iväg med jeepen mot nya okända mål. Vi hamnade efter ett tag i en stor skola med massor med elever i. Knatade runt och tittade där dom lärde ut håshållssaker och annat, och i nåt rum dom kallade för "lab" av nån anledning där eleverna hade tillverkat massa balla saker (små söta kaniner, landskap, hus, collage och prylar (landskapen (tredimensionella alltså) illustrerade dessutom nån sorts sagor eller sånger. Här hittade vi dessutomk en absurd mössa som vi köpte till ett kusinbarn. I den här skolan hade projektet också sponsrat lite saker, bland annat samlingssalen som kallades "Sweden Hall" och en anläggning där man samlade upp avföring från människor (framförallt) och djur, samt ruttnande växtdelar och sånt och av dom fick ut gas som man använde till spisar och andra saker där man ville ha gaslågor. En stor solugn med parabolspegel fanns där också, och organiska odlingar, samt nån sorts medicinskt labb som var under uppbyggnad.

Efter att ha besäkt den skolan bar det av till en stad av nåt slag där Bikhu skulle köpa lite saker och där vi allihopa köpte varsit glas pressad apelsinjuice. Den juicen tog en otroligt lång tid att pressa (vi misstänkte att dom först ville gjöra rent maskiner och plocka riktigt fina apelsiner och så för att kunna bjuda de vita gästerna på riktigt fin juice), så när den väl var klar befann vi oss i en silveraffär och tittade på små silversaker (och köpte nåt också) så juiceaffärsnissen kom knatande tvärs över vägen med brickan med juicglas på (och juicen var mycket god när vi väl fick den). När vi druckit vår juice åkte vi vidare för att hita kepsar åt hampus, och kepsar hittade vi. Massor med kepsar! Brorsan provade hur många kepsar som helst (vi stod länge där, och efter ett tag var där en folksamling omkring också med massor med folk som stod och skrattade och hade kul åt att alla kepsarna var för små (och kepsförsäljaren letade och letade och packade upp fler och fler kepsar ur påsar för att hita nån enda keps som passade), innan vi till slut gav upp hela tanken på kepsar (vi insåg nu dessutom att det där ståndet i Valod med små kepsar, glasögon och bältet inte alls sålde saker för barn utan att det helt enkelt var normalstorlekar i det här landet)).

Efter stadsbesöker for vi vidare till en skola helt befolkad av en massa flickor. I den skolan fanns det första som TUFF stödde i hela det här projektet, nämligen ett tak på en byggnad som skolan själv inte haft råd att bygga (var därför vi var där, för att se var det hela startade egentligen (kul)). Här knatade vi iväg till en sorts uteplats med tak som låg bakom deras gästhus (där de svenska gästerna (som dom haft ett gäng av genom åren (apropå det så sa dom "hej då" i en del affärer i Valod (där den här skolan alltså inte ligger)))) där vi satt och pratade om ditten och datten. Vi pratade bland annat om att regeringen (eller om det var delstatsparlamentet) bestämt att alla elever ska få datorutbildning och att dom sedan skött det på ungefär samma intelligenta sätt som i Sverige (dvs, dom såg till att skolorna skulle kunna köpa datorer, men glömde bort det där med att lärarna skulle kunna använda sakerna (och här måste lärarna kunna lära ut det hela eftersom inga elever har tillgång till datorer nån annan stans) och att det kanske vorde bra med nån plats att ställa datorerna också), så i den här skolan och omkring hade dom bestämt sig för att börja med att utbilda lärarna så att dom i sin tur ska ha nån sorts möjlighet att utbilda elever. Till detta har dom fått datorer av staten, men den enda lokal som finns att använda är en plats utan väggar (men med tak) och utan el, och några pengar för att bygga dit väggar och dra in el får dom förstås inte (fast där skulle vi kunna hjälpa till kanske, jag och brorsan borde försöka samla ihop lite stålar från datornördar här (som sen femdubblas av sida) att skicka ner(det liggernämligen utanför TUFFs saker)). Vi knatade också kring o tittade på de organiska odlingarna som skolan hade. Efter en stund knatade vi bort till scenen där dom körde sin kvällsliga bönsång (med ganska abstrakt bön som inte är så där alltför religionsberoende), och där morsan sen körde lite fiol (och vi sjöng "Vem kan segla" tillsammans (varvid Bikhu då han hörde oss förstod sångens mening också vilket han inte gjort när vi bara översatt texten för honom))). Efter musicerandet knatade vi tillbaka till uteplatsen igen där vi satt och åt en bit mat mitt i den kolsvarta världen (nåja, där vi satt hade vi små soluppladdade lampor, men utanför så var det alldeles kolsvart), innan vi åkte tillbaka till husen igen.

När vi kom tillbaka var lärarinnorna i färd med att packa alla sina miljoner saker (stora trummor, kläder och jag vet inte vad) som dom skulle ha med sig hem, och vi kom överens om att vi skulle ta med oss lite saker till Gunnar och Margareta som låg där nere i väntan på såna som oss. Jag knatade och lät bli att kolla min mail även denna kväll, och jag och brorsan satte oss en stund och räknade pengar och beslöt oss att ge 3000 rupier (absurda pengar förresten) till projektet samt hittade en sedel med ett ICQ-nummer på (ska skicka en hälsning till vem det nu kan vara som har det förresten), och jag kom underfund med att jag tyckte den omoderna håligolvet-muggen var betydligt bättre än den moderna som också fanns där (detta då den omoderna saken iaf gick att spola ordentligt (fast jag tror jag var rätt ensam bland svenskarna om den uppfattningen)). Knatade som vanligt ut under stjärnorna och njöt en stund och refleterade dessutom över det här att brottsligheten är så låg som den är ändå, och att folk faktist inte stjäl och har sig mer än dom gör med tanke på hur många fattiga det finns i landet. I många länder skulle man vara orolig och rädd i många områden där man i Indien inte alls är rädd på det sättet. Samtidigt är folk också mer nöjda med det dom har och jobbar inte för att ta sig rätt till jämlikhet och någon form av schysst fördelning heller. Kanske hör ihop det där, och är i så fall klart dubbelbottnat. Tål att tänkas på. Satt och skrev ett slag också, och innan vi gick och la oss så fick jag se till att få ut en ond och elak syrsa ut sovrummet också (langade ut den i ett buskage (har tillbringat en natt med syrsa i sovrum tidigare(för massa år sedan) och vill absolut inte göra om det (vart inte mycket sömn alls den gången)).