Indien dag 10, 22/2 2000

Vaknade på morgonen (började nästan bli en vana) och var ganska trött (beror antagligen på kombinationen av högt i bergen, fara runt mycket och göra saker dan innan, och störas av elak mygga under natten). Nisse kom med varmvatten (hurra! (värmt med solvärme för övrigt, i en solvärmeanläggning)), och jag knatade in i tvättrummet för att tvätta mig. I tvättrummet befann sig en mycket stor, ful och elak spindel (brorsan hittade den och tyckte inte om den alls). Först tänkte jag att eftersom spindeln satt i ett hörn så kunde jag tvätta mig ändå, men så fort jag satte mig ner så började den krypa mot mig istället och det tyckte jag inte alls var en trevlig tanke. Knatade alltså ut för att hitta nåt att ta kål på otäckheten med, och hittade toapappret och nånting (har glömt vad) hårt att slå och trycka på saken med. Sagt och gjort. Knatade tillbaka in i tvättrummet, fram mot spindelsaken, och tryckte till den ordentligt med hårdpappertyckare, samt smetade för säkerhets skull rint lite. Säker på att saken är stendöd och mosad lyfter jag på mitt mordredskap och ser hemskheten, nu inte bara stor och ful utan dessutom förbannat, springa mot mig. Lämnar hastigt tvättrummet igen och undrar vad fan som krävs för att få tvätta sig egentligen. Bestämmer mig för att jag ska tvätta mig, och spindelskiten ska dö. Knatar tillbaka in i tvättrummet efter att ha väntat ett tag och hoppas att spindeln ska ha lugnat ner sig igen. Det har den, så jag trycker till hårt som fan på den med mitt fina mordredskap, och smetar sen av alla krafter runt skan på väggen. När jag denna gång lyfter på redskapet är jag säker på att spindel är död,och har nästan rätt. Spindeln är trasig. Ett ben sitter på en plats och sprattlar. 20 centimeter därifrån sitter en liten bit spindel med två ben som även de sprattlar. Ytterligare en bit upp på väggen sitter spindeln med övriga ben och ser ut som den försöker ta sig loss från väggen. Jag tittar en stund på denna obehagliga scen innan jag åter beslutar mig för att ta itu med denna odöda insekt från helvetet och smetar in skiten i muggpapper som jag sedan kramar om rejält innan jag slänger det. När nu spindeln väl är död(?) och bortkastad får jag belöningen för min strid och mitt mod när jag tvättar mig med alldeles äkta varmvatten. Skönt!

Efter tvätten knatar vi ut och sätter oss på samma plats som på kvällen innan och dricker te och äter lite frukost. Fint och mysigt att äta där (och inte så kallt som kvällen innan). Jag och brorsan knatar sedan iväg för att se solpanelen och lite av skolan. Solpanelen är en sån där stor mörk sak med massa vattenrör mellan en mörk skiva och en glasskiva som värmer vatten till en tank som står bredvid. Utmärkt land att ha solpaneler i, fast glasskivan kanske skulle tvättas av nån gång under sin existens också. Reagerar på de två störtsa skillnaderna på den här statliga skolan och projektets skolor. Den här skolan har skräp liggande överallt bakom byggnaderna, och saknar helt trädgård. Medan vi knatat omkring har vaktmästarna eller vad de egentligen jobbar med kokat massor med vatten åt oss, och hällt upp i alla flaskorna (vi hade ingen aning om att dom tänkte göra det, men snällt var det iaf). När vi väl slutat knata och se oss omkring tog vi och packade våra väskor som vi sedan bar ut till bilen och efter det bar tillbaka till rummet igen.

Dags att åka igen. Iväg med jeepen på mindre och mindre, brantare och brantare vägare (bör kanske nämna att med "väg" menas en smal remsa mark på vilken det är möjligt för en jeep att ta sig framåt), uppåt och uppåt, till en plats som kallas Wilson Hill. Den platsen var värd att besöka (alldeles väldigt). Högt uppe på ett berg som enligt uppgift är högre än Mount Everest (fast, samma uppgiftslämnare föreslog också en snabbtripp på ett par timmar till havet som bara låg 200 km bort, så avståndsnuffror kan tas med ett saltkar), med en fantastisk utsikt och ett litet kärlekshus (nåja, ett monument som en gång haft en staty i sig var det väl tänkt att vara, men med den utsikten ser iaf jag (och en del andra) huset som ett kärlekshus (så det så!)). Knatade runt en stund och fascinerade av, samt tittade på (fotade också, men det är ju ändå kört att få ett vettigt foto av sånt) utsikten, för att sedan åka iväg på de så kallade vägarna igen (som tur är inte på samma extremt branta "vägar" längs med ännu brantare stup som vi kom upp på).

Efter bergsbesöker bar det iväg till den skola vi varit på kvällen före. Skolan var lika fin fortfarande, men nu var om dom förberedde sig för föräldradagen som det var tänkt att vi skulle gästa. Vi satt en stund och pratade innan vi gav oss iväg igen för att åka iväg på vägar som nästan osynligt gick över fält och gropar och som ledde till en liten(!) by (i vilken det fanns en liten skola med nästan inga elever (ungarna var ute och lekte istället)). I denna lilla by besökte vi ett litet hus (i Sverige hade det dock knappast räknats som hus med de "väggarna" som det hade). Huset bestod av ett kök, ett rum (utan möbler) att vistas i och ett rum för lite djur (get & kossa typ). De tre små rummen var ungefär lika stora, dvs som en klädkammare ungefär. I vistelserummet fanns det lite saker hängande i taket (bland annat frön som låg ordentligt inlindade och skyddade för att användas vid nästa sådd), och utanför det lilla huset stod en radda lerkrukor (som användes vid trädplantering av nåt slag, där krukorna såg till att trädet fick vatten i lagom takt istf att allt skulle rinna bort eller drickas av trädet alldeles direkt (fiffigt (de ingår i nån sorts projekt där bybor får träd att plantera eller nåt sånt))). Efter att ha tittat i det lilla huset besökte vi (vi var alltså i byn för att Cookie ville att vi skulle få se hur byborna i bergen lever och inte bara få se hur projektets skolor ser ut) ett som var en liten aning större, där det satt en kvinna och sysslade (i det här lilla huset fanns dessutom en handkvarn (den övre kvarnstenen har ett handtag så man liksom kan veva på den)). Efter att ha besökt de två små husen besökte vi ett lite större hus med veranda och allt, byggt med kfatiga vägar. Det huset hörde till en person som jobbade på nåt sätt och körde saker (med lastbil) och byggde och sånt (jag minns inte exakt vad han gjorde, men det var för att han var "contractor" som han hade ett så fint hus iaf), och hade ett rum med ett gäng vävstolar där dom vävde med bomull. Väveriet var ett koperativ som ägdes gemensamt av byn, så att de delade på inkomsterna från det (enligt Cookie är arbetsförhållande bättre i koperativen också (och barnarbete är betydligt ovanligare)). Vi blev förstås erbjudna att dricka te av han som bodde i det här huset, vilket vi dock inte hann med eftersom vi strax skulle tillbaka till skolan igen. Precis bredvid vägen höll byborna på att bygga en massa med tegelsten (tegelsten tillverkas förresten på en massa platser längs vägarna bla utanför Bhopal), och det visade sig att det var en kyrka (kristen alltså) de skulle bygga där (jag blev aldrig helt klar över varför den var så viktig för dom, men det var nåt iaf).

Vi lämnade iaf byn och åkte tillbaka till den fina skolan. Nu var där en hel massa folk (som kommit dit för föräldradagen), men inte alls lika uppstyltat som i den andra skolan vi var på sån dag på (betydligt mysigare tyckte jag iaf). Innan uppträdanden och sånt fick vi en hel massa lunch, och morsan satt återigen extra mycket i högsätet, och hann ta det lungt ett tag innan det var dags för uppträdandet. Även uppträdandet var roligare den här gången (fast det var ju fantastiskt på de andra skolorna). Bla uppfördes en pjäs där eleverna busade med läraren (något man känner igen även om man inte förstår ett ord av språket), och där ett stackars barns farsa söp alldeles väldigt och slog ihjäl morsan när han var packad (vilket resulterade i en massa rabalder där farsan greps av snuten, och ingen brydde sig om barnet (även detta förstår man utan att fatta vad som sägs)). Efter den pjäsen framfördes en pjäs om en kung med jättestora öron och en frisör som spelades av en otroligt rolig pojke (han var verkligen bra, vojne vad rolig han var, helt obetalbar), vars handling vi fått höra lite om i förväg av de svenska lärarinnorna som varit med när de övat på den. Ungarna framförde och de där fantastiska dansare av samma sort som vi sett tidigare. Sist bland uppträdandena så var morsan framme och körde lite svensk folkmusik på felan, och sedan var det de svenska lärarinnornas tur att uppträda. Dom körde en sorts sånglek med dodelido i där dom hade röresler till orden (som var nonsensord), vilket ungarna älskade alldeles. Vojne vad kul att se just därför. Dom fick tom köra den extra för några entusiastiska ungar både en stund efter samt när det var dags att åka iväg igen (för oss alttså, när dom åkte vet jag inte). Efter uppträdandet tog vi det lungt, pratade, drack te samt knatade runt och såg oss om runt skolan och på utsikten en sista gång innan vi lämnade den.

Efter att ha lämnat skolan åkte vi iväg på de små vägarna igen, hit och dit, och så småningom nära en flod med vatten i, för att komma fram till ytterligare en skola. Den skolan såg lite annorlunda ut, och verkade mindre än de andra (dessutom höll dom på att göra om nåt i köket, så dom hade ett tillfälligt kök utomhus istället). Det visade sig att det var den första skolan som byggdes i projektet, och den låg precis bredvid branten ner till floden. Medans morsan satt och tog det lungt knatade jag och brorsan iväg ner mot floden på en antagligen rätt korkad och besvärlig väg (till dess att det kom en liten pojke som visade oss hur han tyckte man skulle gå för att komma dit). Vi gick en stund nere vi floden och njöt av att där faktist fanns vatten (så pass mycket att det kändes i luften (något som jag annars saknat (och som jag vill ha ibland om jag ska trivas i längden (vatten är bra)))). Där fanns lite båtar och folk som gjorde vad dom nu gjorde i och vid floden (några tvättade nog). Efter att ha varit vid floden en stund lät vi pojkarna (på nåt sätt hade pojken vid det här laget blivit två pojkarna) visa oss bästa vägen tillbaka upp till skolan (en betydligt bättre väg (en stig faktist) än den vi trasslat os ner på). Uppe vid skolan satt vi en stund och drack te, innan vi fick titta på mer fina uppträdanden (dom skulle ha föräldradag nästa dag eller nåt sånt).

Efter att ha sett uppträdandena där så åkte vi återigen iväg. Denna gång tillbaka mot Valod och Veddchi. Vägen visade sig vara ganska så lång och klockan var inte mitt på dan när vi åkte, så det var mörkt uten när vi åkte runt på de små vägarna, och så småningom på större vägar med trädtunnlar (alldeles fint, massa träd som böjde sig och växte över vägen så att det blev som tunnlar av dom (tyckte jag om)).

Efter att ha åkt en alldeles lång stund kom vi tillbaka till huset vi bodde i (inte den där statliga skolan alltså, utan där hos Bikhu och Cookie), där vi fick mat inne hos oss (Cookie var av förståeliga själ trött, och var nog inte särskilt upplagd för att ha gäster inne hos sig). Vi åt den goda maten, och sedan knatade jag ut en stund för att njuta och titta på stjärnorna där bredvid fälten. Skönt! Knatade sedan in för att skicka ett mail till. Vid datorn kom det en fruktanvärt ful och stor flygande insektssak (såg ut som en sorts fetare korsning mellan trollslända och mygga eller nåt (fast brunare)) och snurrade för att efter ett tag flyga in i morsan byxben. Idiotisk insektssak, det tyckte hon ju inte alls om (jag bankade ihjäl mojängen när hon fått ut den ur byxbenet). Läsa email gick självklart inte att göra den här gången heller. Efter emailförsöken var det åter dags att gå och lägga sig under sitt myggnätstält (fast innan dess fick vi ta och dra fram det myggnät som hängde i en klump ovanför morsans säng (oimpregnerat till skillnad från de vi hade med oss, men större och ganska trevligt i övrigt)).

Påpekande:

Hej. Pjäsen där elak fader slog stackars moder var i skolan innan. [Hampus]