Indien dag 9, 21/2 2000

Väcktes av en mystisk moder (jag hörde hennes röst genom dörrn men sen var det bara brorsan där och morsan hade inte varit där alls på ett bra tag enligt honom) och steg i och med det upp något mer förvirrad än vanligt (ni som känner mig vet vad det innebär). Efter uppstigandet tog jag en kall elak dusch i duschrummet där duschen självklart var utanför toaletten som alltid och där det dessutom satt två strömbrytare (en vanlig indisk skapelse och en sån där stor sak som man brukar ha vid tvättmaskiner, båda relativt öppna förstås) inom räckhåll för duschstrålen (mycket fiffigt, jajamen). Knatade sedan ut för att återigen inte läsa min email (helt kört att göra det, otroligt (och då menar jag otroligt) seg koppling som höll max 5 minuter åt gången) och skriva ett litet mail till lite vänner.

Efter uppstigning, frukost och sånt bar det iväg med jeepen igen med Cookie. Ut på mindre och mindre vägar (nåja) länge och längre ut på landet. Ut bland byar och sånt och inga städer med brungrå dimma kring. Fint och trevligt (både i sig och som oväxling). Skumpetiskump (men skön bil och en mycket duktig förare).

Efter en stund kom vi fram till en skola (som med stor sannolikhet hade ett namn, vilket står uppskrivet på ett papper tillsammans med namn på de ansvariga lärarna och sånt (fast det pappret har jag självklart inte här). På den skolan dök fyra svenska lärarinnor (finklädda dessutom (dom hade finklätts av kvinnorna i skolan), fast en av dom (yngre än de andra) var fritidspedagog och inte lärare). Lite förvånande eftersom iaf jag inte hade minsta aning om att dom skulle dyka upp (dom kom fför övrigt från Strängnäs där dom i 10 års tid skickat stålarna från operation dagsverke till det här projektet). Även denna skola var väldigt fin, med fina hus och målat och gjort med. Vi åt lunch där (ordet "bas" som ju är extremt användbart så fort man blir bjuden på mat betyder för något i stil med "det räcker nu", ochanvänds oftast med ett "tack" efteråt (och tack hette nåt i stil med "abar" eller så på gujarati (som dom pratar i den delstaten) och "shugeria" eller nåt liknande (kommer inte ihåg riktigt) på hindi (annat användbart ord (eller två ord snarare) är "obla pani" som betyder kokat vatten (också på hindi))), i ett litet rum, och kollade i klassrummen och så och gick omkring lite och tittade och fick lite saker beskrivna och berättade av lärarinnorna. Dessutom fick jag nån att umgås med när jag knatade iväg för att ta en cigg (ville inte göra det så barnen såg det, är ingen alls bra idé att de främmande västerlänningarna gör det tycker jag) eftersom fritidspedagogen också var rykare.

Så småningom lämnade vi den skolan för att tillsammans med lärarinnorna fara iväg på de små vägarna igen och ta oss längre bort från världen och så småningom fram till ännu en skola. Denna skola var lika fin den (alla skolorna är det verkar det som). Vid den här skolan var det massor med folk. Visade sig att det var deras föräldradag (dvs, ungarnas föräldrar kom dit och dan var ägnad åt att låta ungarna visa upp sig och för att ungarna och föräldrarna skulle få umgås med varandra (skolorna är alltså internattjosan)). Dessutom fanns där vitklädda studenter från nåt universitet (Gandhi Vidjapith tror jag (det ligger nära där Bikhu och Cookie bor (Cookie har nån sorts position där)), har nåt sorts vagt minne att dom bla utbildar sig till nån sorts socialarbetare eller nåt liknande). På den här skolan placerades vi på podie (dvs, en radda stollar sattes i kanten på scenen för uppträdandena och där placerades vi så att hlea publiken skulle se oss). Att sitta på podie på det där sättet är obsalut inte något jag trivs med måste jag säga, men dom ville ha oss där och tyckte det var så speciellt med de svenskiska gästerna så, tja, bara att sitta och känna sig idiotisk då. Medan vi satt där på podiet körde dom sitt balla uppträdande med en massa ball sång och saker, och en pjäs också har jag för mig. Dom är nåt ruskigt duktiga dom där barnen. Fantastiskt! Efter uppträdandet var det förstås dags att dricka te efter en stund (vi han knata runt ett tag innan dess och titta på skolan och så också (ungarna hade försvunnit iväg för att äta och umgås med sina föräldrar här och där i omgivningen, men lite stundenter fanns det kvar att prata med). Den här gången var det ingen mjölk i teet, men lika mycket socker som vanligt, med resultatet att det var som att dricka varm sirap (teet smakar nästan inget te alls i det där konstiga landet). Efter teet knatade lärarinnorna och lite annat folk iväg nedför en stig ner mot floden och sa att vi skulel följa med (ingen förklarade varför vi skulle göra det, men jag och brorsan hakade förstås på för att se vad det var dom ville att vi skulle se. Väl nere vid floden fanns en stor öppen brunn (de brunnar som inte är djupa borrade brunnar är helas tiden betydligt större än svenska brunnar). Efter en stund insåg vi att brunnen hette "The Kari Well", och var en av lärarinnornas 50-årspresent (hon heter Kari och hade önskat sig en brunn i Dharampur, och hade fått det också (kul tycker jag)), så det är klart vi skulle se den (hon hade inte sett den själv heller förut. När vi kommit tillbaka upp från brunnspromenaden började folk samlas kring den tutande (morsan syntes inte till (hon hade inte hakat på till brunnen eftersom promenaden verkade besvärlig för henne (hennes höft var ju elak så hon gick med käpp (ibland två))), vilket jag tolkade som anledningen till tutandet) bilen, där vi väntade in morsan för att sedan åka vidare på färden.

Vidare på färden innebar ännu mindre och smalare "vägar" med branta stup vid sidan, uppåt, uppåt och mera uppåt (brant också här och där) i bergen. Efter att ha ägnat en tid åt detta uppåtstigande med kringelkrångel kom vi så småningom fram till en by högt uppe i det vackra landskapet. Denna by åkte vi igenom för att komma fram till den vackraste av de fina skolorna. Vojne så fint! Högt uppe i bergen och med en fantastisk utsikt vid en liten by där barnen bar vatten (framförallt en pojke som såg ut att vara jättestolt över att han kunde gå med vattenkannan på huvudet) och det låg hö i träden. Knatade omkring lite i skolan, i trädgården (Cookie älskar trädgårdar, med följden att alla skolorna har fina såna (hon är också mycket för renlighet med följden att skolorna är mycket renare än det mesta i Indien)). Knatade iväg till en TUFF-brunn också, i vilken det fanns de absolut största grodor jag någonsin sett (de var verkligen stora (som fullvuxna och inte alltför små marsvin åtminstonde)!). Naturen där uppe var till stor del brun och torr, men ändå väldigt fin på något sätt, som antagligen hörde ihop med stillheten och långtbortifrånalltvarandet. Bergigt och kulligt, med floddalar (fast inte mycket vatten i floderna just nu inte). Efter att ha tittat oss omkring lite satt vi ett tag och tog det lungt och pratade och drack te (tror vi fick bananer också), för att sedan se oss lite mer omkring innan det var dags för middag (där morsan satt ännu mer i högsätet än vanligt). Efter middagen var det alldeles kolsvartmörkt ute och jag och brorsan knatade iväg en bit på vägen som tar slut (den gör det, efter ca 100 meter). Massor(!) med stjärnor i den kolsvarta himlen (otroligt vackert och fint), och helt plötsligt fick jag syn på nån liten glimmande sak på marken också. När jag skulle titta närmare för att lista ut vad det var för nåt så flyttade den på sig en bit, så jag var ju tvungen att lista ut vad katten det var frågan om. Såg mer på saken, och fick plötsligt för mig att jag hade en aning om vad det var för nåt. En eldfluga! Sa till brorsan och vi tittade mer på den, och visst var det en sån. En liten rackarns fluga som fflög och gick omkring och blinkade. Otroligt ball liten insektssak. Efter en stund flög den lilla flugan upp och satte sig på brorsans byxor, så vi kunde se närmare på den. Den var inte stor alls, men den blinkade ganska regelbundet med ett ganska kraftigt ljus. Otroligt ball som sagt! Efter att ha fascinerats av den lilla flugan en stund knatade vi tillbaka in i skolan och berättade för dom andra, som av någon outgrundlig anledning också ville se eldflugor (där fanns ett par till även om vi bara tittat nära på en av dom). Vi visade dom ungefär var vi sett flugorna, men dom hade tydligen smitit sin väg, så dom andra fick inte se några tyvärr. Efter en stund letande knatade vi tillbaka och satt och pratade ett tag till inne vid skolan.

När vi pratat en stund stack jag, morsan, brorsan, Cookie och snälla chaffisen iväg igen i mörkret med jeepen. Kolmörkt var det, men lite folk var ute ändå, och efter att ha åkt runt en stund på de små vägarna (jeep är bra) kom vi fram till en liten stad eller by eller nåt i vilken det fanns en statlig skola. Den skolan åkte vi in i eftersom vi skulle sova där. Helt tom på folk var den eftersom lärarna och eleverna var ute på nån utflyckt av nåt slag (nåja, där fanns lite vaktmästare och så kvar). In i den skolan som sagt, och visade ett rum med två sängar och skåt och bord (och ett extrarum med toalett och tvättplats och handfat i hörn av stor bänk). Langade in våra saker (som vi inte fick bära själva) i rummet och satt ner ett tag. Efter en stund knatade vi ut igen och satte oss på en upphöjning ute på skolgården och tittade på den vackra månen och drack te (som en nisse kom med efter en stund). Vackert, stilla, lungt och mysigt. Lite kallt efter en stund (men morsans sjal räckte för två). Efter att ha setat där en stund och myst gick vi och la oss och jag läste ut den fina boken jag fått innan det var dags att sova. Någon gång på natten dök det dock upp en ondsint och jätteelak mygga som surrade omkring (vi hade inte spännt upp myggnär eftersom det var så ont om mygg (men en fanns ändå)). Den började med att terrorisera brorsan, men efter ett tag tröttnade han och kravlade sig mödosamt upp ur sängen och smetade på sig myggmedel (fast då sov jag). Efter det lämnade den honom, flög över rummet, och väckte mig istället genom att surra i örat mitt och sedan höll den sig kring huvudet och surrade till dess att även jag orkade kravla mig upp och stappla fram till bordet och smeta på mig samma medel som brirsan. Myggan gav då upp försöken att tortera mig också, och vart den sedan tog vägen vet jag inget om, men jag hörde av morsan att dom också hade en mygga den natten.