Indien dag 8, 20/2 2000

Morgon på tåget. Vaknade. Usch! Ville sova mera! Men... Måste vara vaken innan framme och sånt. Efter att ha varit vaken en stund var vi så smångingom framme i Vadårå (eller Baruda eller Vadodara som det heter enligt de flesta här), där vi bytte till ett annat tåg (gick rätt fort att trassla sig över till det tåget, behövde bara fråga ett par personer om saken, och dessutom hade vi turen att det stod inne vid perongen redan och att avgången var inom lagom tidsavstånd). Tyvärr visste vi inte riktigt hur mycket tid vi hade på oss, så något te fick vi inte (och morsans fölsedag var det också). En del av skrämmorna vi haft med oss från Bhopal bytte också till det tåget vi tog nu, fast de var fortfarande i en annan del av tåget, och var nu mycket lugnare än förut. Så smångingom åkkte tåget iväg, och nånstans på vägen kom snälla människa och sålde te till oss så världen blev snäll igen.

Efter ett par timmar kom vi fram till den smutsiga staden Surat (ungefär lika stor som Bhopal tror jag) där Bhiku mötte oss på perrongen. Trevlig karl han, men gav ett lite vimsigt intryck. Han hade oroat sig för att vi skulle komma i tid eftersom han var det (dvs, han hade oroat sig för hur katten han skulle hitta oss i den folkmassa som varit på stationen när de två tidigare tågen kommit in, men eftersom vårt tåg så påpassligt försenats av skrämmorna så blev det inget problem). Vi knatade iväg efter honom ut till fordonshärveringsplatsen utanför stationen där Tuff-jeepen och den braiga chaffören redan befann sig i vänteläge.

In med alla saker i bilen. Väskor och sånt. Snäll chafför hjälper till och vi åker iväg ut ur den gåra och smutsiga staden (som dessutom hade höghus av modell betongkloss). När vi tagit oss ut ur staden såg Bikhu till att vi stannade för att köpa lite Coca Cola till brorsan (han hade blivit uppmanad att göra det för att brorsan skulle vara på gott humör och komma hem med glada och positiva tankar i bagaget (dvs, Åke och Gunnar hade sagt att det var en lämplig metod (fast morsan tyckte vi skulle köpa Thumbs Up istf för att gynna den inhemska industring (vilket Bikhu inte tyckte spelade nån roll eftersom dom företagen var lika kapitalistiska dom)))). Vidare åkte vi. Bort från gråstaden, till den mindre staden Valod (eller var det kanske först i Valod vi köpte CC?). Från Valod åkte vi vidare till Veddchi, där Bikhu bor (och cookie också för den delen).

Puff! Skillnad. Här var det alldeles lungt och stilla, inte alls som där vi varit tidigare. Och det syntes att vi hamnad i rikare hus nu. Stort fint hus. Ett alldeles eget ett till oss tre gäster, med två sovrum, två duschar, två toaletter (den ena (stolmodell dessutom) i en av de två duscharna dock), vardagsrum med soffa och stolar (anpassat för svenskar alltså) och ett kök med kyl och allt. Helt annorlunda... Så pass nåt så att vi alla tre la oss och sov (fast den kan förstås bero på att vi tågat hela natten också).

Efter att ha sovit så vaknade vi (som tur är (jag menar, annars hade jag ju knappast kunnat skriva det här)). När vi varit vakna en liten stund så bar det av med jeepen igen. Brum brum. Till en skola som inte låg alltför långt bort. Vojnefin skola det. Fina hus och en stor fin trädgård med odlingar och träd och saker (bla balla krångelträd (en palm i mitten, och så ett underligt träd som liksom växer sig med "stammarna" runt palmen (inte en parasit dock) så att palmen liksom sticker upp mitt ur kronan på ett lövträd, kul)). Målningar på kanterna av scenen, upphöjningarna runt de större träden, upphöjningarna runt skolorna, osv. Bhiku visade trädgården och förklarade vad som odlades (organiskt fö) och vad sakerna hette och så. Det hade varit en del jobb att bygga skolan, eftersom "vägen" dit inte var den bästa (inte den sämsta heller märkte vi senare). Vi fick se "the Sandin Well" också (döpt efter Åke). Lustigt ju.

Efter att ha sett oss omkring satte vi oss i de obligatoriska stolarna och pratade och drack te en stund (morsan satt redan där och pratade), och flyttade så småningom stolarna bort till scenen (fast innan dess kändes det som om stolarna var scenen eftersom alla ungarna satt som publik på marken och tittade på oss) eftersom ungarna skulle ha nån sorts uppträdande. Det hade dom. Wow. Dans och sång och akrobatik (pojkar som står på pojkar i ring och en pojke som knatar omkring högst upp medan dom längst ner knatar i ring). Häftigt uppträdanden (flickorna hade klätt om till fina kläder medan vi knatat omkring (alltihop var oplanerat, dom i skolan visste inte att vi skulle dyka upp så vi var ganska impade av att dom helt plötsligt hade så mycket uppträdande (egentligen menad för föräldradagen fick vi veta nån annan dag))). Morsan körde lite fiol och sjöng lite också (fast zun-zun-låten var inte lika kul här, dom kunde vare sig låten eller bra hindi (ungarna alltså)). Lite små ätsaker fick vi också att mumsa på.

Efter uppträdanden och prat så tog vi bilen till hemhusen igen. Mörkt var det vid det här laget, coh vi mötte massa lastbilar som jag fick för mig var dom onda elaka lastbilarna som kom rullande missinassen för att tvinga sockerrörsarbetarna (koytas) att jobba fast dom redan jobbat hela dan. Väl tillbaka var det dags för middag (vegetarisk eftersom vi nu fanns hos hinduister, men i övrigt på många sätt rätt lik middagsmat i Bhopal. Middags ätades inne hos Bhiku och Cokkie (ja, ja, hon stavar nog Koki egentligen, men hon för heta Cookie iaf fast hon nog snarare är en Cake). Efter middagen var det tillbakadragningsdags, så vi knatade in till huset vi sov i och tog det lungt en stund.

Så småningom var det dags för en cigg förstås, vilket fick mig att knata bort en liten bit för att nuta av stillheten samtidigt. Wow igen! Massor(!) med stjärnor (om än placerade på fel platser på himlen), månsken, syrsor, stilla, fint, heja! Där stod jag mao ett tag och bara njöt av kvällen, som jag kan göra på natten på Nämdö också. Efter att ha ägnat mig åt den njutningen ett tag så gick jag in igen för att sova i mitt lilla miniatyrtält av impregnerat myggnät som vi mha snören och saker lyckats spänna upp över sängen min. Lite udda kändes det att behöva trassla sig in i det innan jag kunde ligga och läsa med ficklampan min.

När jag sedan skulle sova var det en fin liten kisse som jamade utanför fönstret också (hade sett den innan). Utan att jag först tänkte på det så fick det jamandet mig att alldeles genast känna mig mer hemma, och kanske mer avslappnad för sömn, än jag gjort sen jag åkte. Katter är katter är katter, och jag är ju vid det här laget rejält invand vid att det ska finnas katt i huset när jag ska sova.

Påpekande:

Tror att Sandin well är döpt efter Åkes brorsa, inte efter honom. Ska kolla. [Hampus]