Vaknade ganska så sent. Skönt det, men ville självklart sova längre (fast det vill jag ju i princip alltid). Duschade och ordninggjorde oss. Bytte rum (den här gången gick det fort (jag gick in på muggen, och när jag kom ut igen hade var allt försvunnet från rummet och visade sig befinna sig i det nya rummet (inkl förpackningen till Hampus kalsonger som dom prydligt vikt ihop och lagt fint på bordet))).
Väl vakna och rumsbytta tog vi en auto till banken. Först till fel bank, och sen till rätt (enligt morsan är det rätt stor skillnad på de olika bankerna). Där fick vi komma in innanför den stora disken och stolar ställdes fram vid ett skrivbord där vi fick sitta en stund medan personalen irrade lite. Efter en stund fick morsan o brorsan langa fram sina resechecker som raskt försvann till ett annat bord. Efter ytterligare en liten stund fick dom skriva på checkerna och ett papper också (två ggr bredvid varandra på pappret också). Efter detta knatade vi ut med de två små nuffermynten och satte oss att vänta utanför kassorna, där dom så småningom fick sina pengar när rätt nummer dök upp på en hiskeligt spelande nuffertavla.
Från banken gick vi tvärs över vägen till "new market" där det fanns en massa folk och såldes en massa(!) saker. Åt konsiga friterade rödaktiga maskliknande sötaktiga frassaker. Såg en musikaffär och köpte ett par kasettband för att ha med sig lite indisk pop hem, alltså sån som dom lyssnar på här och som hamnar som videosar på TV och inte den som exporteras. Kan vara lite kul det. Betalade enligt Ashad och Raja ett överpris, men det var ju betydligt billigare än i Sverige ändå, så det må va hänt.
Efter att ha knatat runt i där en stund och sett en sorts politiskt "möte" så tog vi en auto till Bharat Bhavan (kulturhusmuseumtjosan med park) som var stängt (fö finns det en vild panther som springer runt i Bhopals motsvarighet till Skansen som dom inte lyckas fånga (dom tror den kommer från Zooet där bredvid, men ledningen där påstår förståd att det är omöjligt)), så vid bad auton ta oss till templet i närheten istället. Sagt och gjort. Auton for förbi templet och vidare längs vägen vis sjön och stannade så småningom vid nån sorts turistplats där man kunde hyra små båtar och sånt. Satt där en stund och åt banan och snackade (inför publik) med två studenter som dök upp (varav en samlade på utrikiska mynt (Hampus hade trevligt nog massa enkronor, så dom fick såna (och en tjuga också för säkerhets skull))) och kunde engelska.
Efter en stund tog vi en auto igen för att åka till Sedickis. På vägen passerade vi Bharat Bhavan (som nu var öppet) för att inte hämta ett program (dom har inte såna) över deras föeställningar. Hos Sedickis hämtade vi upp Fairy, som vi sedan tog med till kliniken (fast hon hade det nog rätt så tråkigt där hon, så det var nog lite meningslöst). På kliniken träffade vi lite nytt folk igen, bla lite fler utlänningar som hade sig där, ochj den glada nissen som kan mest om EPInfo (datorprogram dom använder). På kliniken tog jag och brorsan och kollade in deras datorer för att se om dom kunde förbättras eller om vi kunde göra nåt annat som behövdes med dom (en av maskinerna var fruktansvärt trög, vilket vi ville åtgärda genom att helt enkelt proppa i lite mer minne i den (word 97 på en P60 med 8 meg...). Mellan datortittandetsatt vi och snackade med folk där.
Från kliniken tog vi oss sedan (både gåendes och med auto har jag fått för mig) till Sedickis igen, där vi satt och pratade och drack te en stund (samt lyssnade lite kort på kassettbanden jag köpt (lite lustigt ett av dom)).
Innan det var dags för middag ville mr Sedicki skaffa lite alkohol att bjuda oss omuslimska svenskar på till maten (tidigare har han bla bjudit mordsan på vodka och vatten). Eftersom jag och brosan var där ville han ha lite hjälp att välja sort eftersom han själv förstås inte vet nånting alls om såna drycker. Iväg på scootrar (jag bakom mr Sedicki och Hampus bakom tystrevlarn) till alkoholaffären. I alkholoaffären fick vi komma in bakom disken och sitta vid ett bord där vi fick varsin kopp te och så ställde dom fram lite förslag på saker att köpa (bara sprit (det fanns öht bara starksprit i affären, massor med sorter (eller, tja, där fann öl av en enda sort också))). Bla ställdes det fram nåt som på pappkartongen sades vara "Single Malt Scotch Whisky", men där det sedan på själv flaskans framsida stod "Blended and bottled in India" och på baksidan av flaskan dessutom sades vara helt gjord i Indien, samt en vodka som enbart tillverkas på grönland med specialflaska som på baksidan hade texten "Made in India". Det vi till slut valde var nåt som hette "Orange Gin" (hade inte vi följt med hade det antagligen blivit den underliga whiskyn, vilket hade varit mindre lyckat eftersom morsan inte dricker whisky (dessutom ville mr Sedicki köpa två flaskor vilket vi avstyrde (han har ju ingen aning om effekten av att kombinera starksprit och värme)).
Vi åkte tillbaka och nu var det dags för middag igen (mycket mat i det här landet, och en nästan aggresiv gästfrihet (ordet "bas" är livsviktigt)). Till middagen serverades vi omuslimska svenskar varsit glas "Orange Gin" (nån sorts gin med apelsinsmak) utspätt med vatten (funkade hyffsat, vilket ju var vad vi hoppats på). Middagen var förstås mumsegod, den tycks alltid vara det.
Efter middagen spelade vi kort igen. Roligt det! Efter kortspel gick vi över till att spela koronn, vilket visade sig funka lite annorlunda här. Man har inga pinnar att skjuta iväg ringarna (som var plattor och inte ringar) med, utan sprätte med fingrarna, och man måste ha skjutplattan inom ett litet område på sin sida av koronnet när man skjuter iväg den. Kul var det, fast inte var jag nåt bra på det inte.
Efter koronn och prat åkte vi till hotellet för att ta det lungt och sova.
Jonas Eckerman 2000