Indien dag 2, 14/2 2000

Väcktes av tågnisse då han snällt och vänligt stall sängkläderna från sängen jag låg i. Satt en stund och samlade ihop mig och mina saker och funderade över varför jag inte fick ha kvar sängkläderna, och över varför han måste sno handduken också innan jag fick en chans att ta mig till tvättfatet i ändan av vagnen.

Hade efter en stund vaknat tillräckligt för att klättra ner från sängen och ta mig iväg till morsan o brorsan och säga gomorron. Väl där kom en annan nisse och frågade om vi ville ha kaffe, vilket jag förstås ville. Fick plastmugg och en liten plasttermos som innehöll en sorts söt mjölk som var nästan, men inte helt, totalt olik kaffe. Nåja, den var drickbar och gratis och innehöll kanske koffein också.

Kom fram till Bhopal, där vi inte mötes av Sedickis. Tog istället två autos till Hotell Banjara (dom tävlade verkade det som, fort gick det iaf). Väl på hotellet var det dags att skriva i liggaren, och i den andra liggaren, och på extrapappret. Tog en bra stund att fylla i alla namn, adresse, namn på fäder, passnummer, datum hit och dit, osv, och tre gånger. Under tiden dör Sedickis upp. Hälsa, hälsa, glada, glada (trevliga dom)!

Upp till hotellrum. Rent och helt ok (har sovit i mycket värre). Bad om toapapper, vilket förvirrade stackar hotellgrabben den mindre, men den större tycktes förstå att vi ville ha sånt där papper på rulle som dom sedan inte visste riktigt var dom skulle ställa, så dom placerade det i hallen, och om kokat vatten (obla padi?) vilket fick dom att undra en del också. Och i termosen ville vi ha det. Knepiga vi.

Åkte till Sedickis, där vi fick en enorm fruktost bestående av en massa saker och förstås av te (en sorts söt varm mjölk som påminner en del om det "kaffe" som vi fick på tåget, men som har en antydan åt tehållet istf kaffehållet nånstans där inne i sig). Blev bjuden på cigg av mr. Sedicki (han vill bjuda på saker), dels ett paket Marlboro Light och dels en indisk cigg med betydligt mera, om än inte särskilt finstämd, smak. Satt sedan och pratade och tog det lungt en relativt lång stund.

Efter detta åkte vi till kliniken (Sambavna? Hur katten stavas det nu? Nåja.) där man tar hand om offren för den stora gasolyckan (16000 döda, and counting (först var det "bara" 10000 (fy fan! (och Union Carbide vill inte ta nåt djävla ansvar alls (och staten (som ägde 49%) är inte bättre dom)))), och fan vet hur många med bestående men (man räknar med ca 500 000 personer (många av dom var barn då))).

Knatade runt på kliniken och blev visade vad som fanns där (bibbeltek, labb, datorrum (med tröga gamla datorer), medicinblandningsrum för traditionella mediciner, apotekrum för moderna, gymnastikrum, mm). Satt sedan och snackade en stund med p8vad han nu heter som bla sysslar en del med datorerBecky (som sysslade med nåt där) och Sati (som sysslar med massa med mycket där) (för hör dom ihop). Trevliga dom!

Efter detta vidare till Farah(?), hennes man och deras dotter Tabla(?) (som är charmig som jag vet inte vad, och bortskämd). Det första ungen visade oss var den lilla gojan som satt i en alldeles för liten bur, och sen lekte hon med lego (gissa var det kom ifrån) och sparkade efter ninerna och var som charmiga bortskämda ungar kan vara. Morsan satt i en sån där hängkorgstol där hon trivdes så vi inte gick in i rummet där man annars sitter. Ätade ärtor o nötter och drack "te". Söt hon Farah, särskilt när hon spricker upp och släpper det inlärda allvaret.

Efter detta stack vi till Sedickis igen, men tog en sväng förbi Union Carbides fabrikshelvete först. Stängsel runt alltihopa (dom vill inte ha in folk där, men skall göra en turistattraktion av skiten ist (iaf enligt förslag från turistministeriet)). Gott om målad text på murarna, men oläsbart om man inte kan hindi. Kunde dock tydligt läsa den stora tydliga texten "HANG ANDERSON" som var mitt emot grinden (Anderson var ansvarig), och texten "KILLER CARBIDE" på sidorna om dödskallar.

Hos Sedickis pratade vi och tog det lungt och glodde lite på TV innan vi åt en hel massa mumsimat (picklad mango (och gegga) är gott). Efter en stund stack morsan iväg för att vara med (en stund) på begravningen av orföranden för de som har kliniken (han dog precis, och hela begravningen är på 13 dagar eller nåt sånt). Jag o brorsan satt kvar en stund och pratade och drack "te".

Så småningom åkte vi iväg med mr Sedicki i en auto (eller snarare, han åkte iväg med oss) för att köpa lite musik.

Första anhalten blev förstås den stora Moskén. Riktigt stor (mycket), och väldigt vacker. Delar av den är dessutom väldigt gamla. Efter den fina moskén åkte vi vidare, och fick sjön (Upper Lake, fö en damm som är hur gammal och stor som helst och byggdes av mogulerna) visad för oss. Fin den. Sedan fick vi den visad för oss igen, fast på en annan plats. Efter detta åkte vi till en park där vi fick se den andra sjön (Lower Lake, betydligt mindre, men fin, och med fin utsikt kring sig (det var fö fin utsikt från moskén också)). Efter detta fick vi den stora sjön visad för oss, fast nu från en tredje plats. Vi åkte sedan till New Market (där allt var stängt, som det alltid är på måndagar) och mr Sedicki köpte lite nötter som vi käkade under färden sedan. Efter detta åkte vi lite hit och dit i auton, tills vi så småningom kom till ett litet kontor där mr Sedicki visade upp oss och sitt fina paket cigariller i plåtask som han fått av Hampus. I detta kontor satt vi sedan och satt en stund och drack lite pepsi. Efter detta åkte vi till hotellet. Totalt ägnade vi nog 2-2,5 trevliga timmar åt att inte köpa musik.

Väl på hotellet tog videt lungt en stund, och jag började skriva lite på den här lilla reseberättelsen eller vad det nu ska föreställa.

Efter lugnandet åkte jag och morsan till en dansuppvisning på Bharat Bhavan (en sorts lungt och avslappnat (kan behövas) kulturcentrum. Ball nisse som dansade nån sorts utrycksfull modern indisk ballettaktig dans (med ögonbryn). På dansen var också Becky, Satio, Tim och (vad hon nu kan heta), som alla tycktes tycka ungefär som jag om den fascinerande dansaren.

Efter detta stack vi tillbaka förbi hotellet där vi hämtade Hampus för att åka vidare till Sedickis. Hos Sedickis satt vi en stund och pratade och drack te, varefter vi satt en stund utanför och pratade vid en eld (normalt sitter männen där utanför och pratar, meda kvinnorna är där inne, och då har männen nån sorts strikt stolshierarki där gäster är bästast (och ju ovanligare desto bättrigare) i prioritet, och ålder avgör i andra hand efter gästigheten, men var det inte riktigt så). Efter en stund stack jag och ena sonen (Raja, Ashad?) iväg på scootern för att köpa tomtar till morsan och ingen musik. När vi kommit tillbaka satt vi en stund och pratade vid elden.

Efter detta käkade vi middag (och det är nåt ruggigt vilken god mad ms Sedicki lagar (vojne!)), varfeter vi satt en stund och pratade och drack "te", för att sedan spela lite kortspel (svarte petter har aldrig brukat vara så roligt annars) och konaschack.

När vi sysslat med detta en stund, åkte vi hem till hotellet igen, och gick och la oss en aning trötta (festår inte varför). Att sova var dock inte det lättaste med tanke på all trafiken, tutandet och brummandet från autos och motorcyklar nedaför fönstret, tågtutande vid järnvägsstationen, plingplingandet i korridoren, slagsmålet utanför fönstret och de där larmen eller vad det var som också ville hjälpa till i oväsendet (nu är det lugnare, men tågtutor och hundar finns det lite onödigt många av här), men det gick så smångingom iaf.