Indien dag 1, 13/2 2000

Väcktes så småningom av nånting, och Hampus fick mig att titta ut genom fönstret. Utanför fönstret fanns berg. Massor med många med berg, minst lika mycket som flygplansflygandet. Otroligt öde dessutom. Snö, snö, snö och sten. Inget mer.

Så smångingom dök det upp en stad under oss, som tydligt visar på människans galenskap. Bygga en stad i ett landskap där det bara finns snö och sten? Alla galningar har inte flyttat till norra norrland!

Mer berg ett tag, följt av en plötsligt uppdykande mur med grönt på ena sidan och brunt på andra. Ett klart bevis för att talesättet "Gräset är grönare på andra sidan muren." stämmer, även om det kanske inte gör det om man byter "muren" mot "ån".

Efter att ha flugit över berg och annat fick vi så småningom snurra runt Delhi ett tag på hög höjd i väntan på att avgaserna skulle lätta tillrcäkligt mycket för att piloterna skulle kunna se vad dom gjorde.

Flög ner mot landningsbanan, vilket innebar att vi nästan landade på taken till de hus som bygtts precis bredvid banan, och stannade tvärt. Efter det var det samma sorts taxande som var som helst.

Gick av planet, och morsan fick åka rullstol med personal som påputtare. Trevligt på sitt sätt. Hon fick därför hamna i passkontrollen med en skylt som det stod "special handling" på. Detta innebar att de som åkte rullstol fick gå före i kön, medan alla andra fick extremt långsam service av en man som tycks anstränga sig för att vinna titeln "Världens långsammaste passkontrollant" i år. Följden av det blev förstås att morsan kom igenom snabbt, för att sedan få vänta och vänta på mig och brorsan på andra sidan kontrollen. Tid tog det!

Väl utanför passkontrollen stack vi och hämtade våra väskor samt rullade vidare mot pengaväxlaren. Där växlades resechecker till sedlar (närmare bestämt till 500-lappar, vilket visade sig vara en dum idé eftersom massa folk vägrar ta emot såna då de alltför ofta är importerade från pakistan).

Efter detta köpte morsan en sk "prepaid taxi"-tjosan. En sorts dyr papperslapp som gjorde att man i flörväg vet precis hyr svindyr taxin man tar är (dvs, i jämförelse med dom andra taxibilarna som har annan färg och är mycket billigare och som man i förväg tycks kan ett pris med).

Iväg till Taxin. Helt plötsligt vill nån ge oss en AC-taxi som är ännu dyrare, och nån annan vill rulla bagagekärran. Låt gå för rulla kärran, men va fan ska vi med AC till när det iaf inte är nåt varmt? Kärran blir rullad, och vi hamnar i en taxi som kör iväg oss till hotellet.

Vid hotellet bestämmer vi oss för att åka till presidentens trädgård som för en gångs skull skall vara öppen för allmänheten och lägger oss på sängarna. Efter ett tag lyckas vi ta oss upp ur sängarna för att ta oss ner för trapporna och snabla lite med turistbyråfolket (dom hade faktist ett par windows-maskiner med Internet-koppling (uppringd tror jag) man kunde använda en stund för fast tidskostnad) och sedan leta efter en auto för att åka till trädgården.

En auto var inte helt lätt att hitta. Där fans först ingen, sen en, sen några, fast ingen som förstod vad "presidents garden" ellerv"presidents palace" innebar oavsett uttal (man ska uttala saker på indisk engelska ibland när man snackar med autonissarna (en auto är fö en sorts riksha med motor och tak)). Efter en stund stod där en hel drös folk där och försökte hjälpa till att förstå vad katten vi ville egentligen.

Mitt i detta virrvarr dök en sikh upp med en auto och tyckte han kunde köra oss dit för 10 rupies. Överdrivet billigt, men, tja, varför inte tyckte vi. Han tyckte om att snacka och kallade oss för bröder och sånt när morsan berättade att hon hjälpte de drabbade från olyckan i Bhopal, coh sa då att han skulle köra oss gratis och förklarade hur bra sikherna var. Väl vid trädgården var det 500 meters kö (vilket sikhen förstås visste från början), och killen frågade om han kunde köra oss till en shoppingplats ist. Varför inte tänkte vid, vi skulle inte köpa nåt men hade tid att fördriva i väntan på tåget till Bhopal, så vi lät honom köra oss till sina polare med mattor, små statyer och annat indiskt till extra höga priser. Vi lät dessa lirare visa oss lite mattor (fast vi var ärliga och sa att vi iaf inte skulle köpa nåt, även fast nissen erbjöd oss 48 timmars hemleverans över hela världen och betalning vid ankomst via visakort som man gav koden för i förväg (påhittiga dom)) och annat innan vi gick ut och lät sikhen köra oss (fortfarande gratis, fast nu var han inte lika glad och pratsam längre) till sikh-templet (som låg nära hotellet och som vi ändå tänkt besöka).

Sikh-templet var trevligt. Gratis käk till de som behövde och massor med folk. Knatade in där dom ville förstagångsbesökare skulle titta in och fick information och tygbit till skalleknoppen (man måste ha det i templet) av en vänlig sikh (tog av oss skorna gjorde vi också). Vi knatade in i templet, och fick efter en stund sällskap av den trevlige karln som visade oss runt litr och förklarade lite för oss. Templet höll på att repareras, men var ändå stort och vackert. Tyckte om sikherna jag. Flera folk hade fö svarta smurfmössor på sig.

När vi besökt templet och skrivit i gästbok och tagit på oss skor, lämnat tillbaka tygbit och sagt hej till den trevlige letade vi efter lite snabbmat och hittade en stekt fruktsallad med potatis (trevligt kryddad och gott). Efter att ha ätit denna och en 5-15 ggr låtit bli att köpa Pepsi till ballongförsäljaren knatade vi till hotellet igen.

På hotellet sov vi ett par timmar.

När vi vaknade gick vi upp efter en stunds velande, åt middag, tog en taxi (billigare och med öerenskommet pris) till stationen, fick en kuli (fast det tog en stund att övertyga dom om att vi inte ville ha två (att vi öht ville ha någon var för att dom, till skillnad från oss, hittar tågen på stationen) som knatade iväg med en väska på huvudet och visade oss på rätt platser i rätt vagn i rätt tåg och sedan försökte få dubbla överenskomna betalningen med hänvisning till att han tog upp väskan på tåget också (han fick inte det, men han fick iaf 120 rupies istf 100 som var överenskommet).

På tåget satt vi och pratade en stund, och nån sorts platsbyte förekomm också så morsan och brorsan hamnade i närheten av varandra (jag låg en bit bort). Tågnissen kom några gånger och frågade vilka som sov var och skulle av vid vilken station. Sedan sov vi.