Världarna

Andra Varelser

Det finns förstås fler släkten än Andarna och Folken i de två världarna. Nedan beskrivs ett par av dom mycket kort.

Demonerna

Demoner är fruktansvärt starka och farliga varelser. De är andar som av olika anledningar lockats till Den Ende och följt hans vägar.

Oftast skyr demonerna, som tur är, varandras sällskap och håller sig på egen hand, men det händer att flera demoner går samman inför ett gemensamt mål. Det talas också ibland om att demonerna har egna städer på undanskymda platser, och kanske tom egna riken på Andarnas sida av Den Gamla Världen.

Drakarna

Drakar är stora reptiler med nästan helt ogenomträngliga fjäll. Många av dom har magiska krafter, och en hel del kan dessutom spruta eld. Hos människorna och de andra folken (möjligtvis undantaget alferna) går många myter om drakar, att de äter jungfrur eller samlar skatter på hög tex, men de flesta av dessa myter har mycket lite med verkligheten att göra.

Det är sant att drakar kan tänka sig att äta människor även om de föredrar hjortar och andra växtätare och det är möjligt att någon drake någon gång har krävt jungfrur, men isf snarare för att befästa sin makt än för att just mänskliga jungfrur skulle tilltala en drake som föda.

Drakarna bor normalt ensamma uppe i bergen, men träffas ibland för att umgås. De är visserligen i grunden ensamvarelser, men de lever länge och filosoferar mycket om varandet och vill förstås ha möjligheten att jämföra sina egna tankar med andras. De är också ofta roade av stragegiska spel, men inte särskilt roade av hasardspel.

Det händer, om än sällan, att en drake, oftast ung, bestämmer sig för att härska över en by eller stad. Draken kan då ställa stora krav på sina undersåtar men kan också beskydda dom mot allvarliga hot utifrån. Ingen drake tillåter någon annan, drake eller ej, att olovligt inkräkta på dess område eller att skada eller stjäla dess ägodelar, vilket är vad de ser sina undersåtar som.

Drakarna som grupp har aldrig tagit ställning för eller mot Den Ende, även om enskilda drakar valt någondera sida.

Dvärgarna

Dvärgrna är ungefär lika stora som Tomtarna, och påmminner lite om dom tillutseendet. Man bör dock aldrig tro att detta innebär några ytterligare likheter (om du skulle kalla en Dvärg för Tomte är det inte säkert att du någonsin blir förlåten för det).

Dvärgarna är mycket giriga och griniga varelser. Till följd av detta lever de oftast ensamma eller i mycket små gruper. De umgås sällan ens med varandra. Oftast bor de i grottor högt uppe i bergen, men det finns dvärgar som, av ekonomiska själ, bor närmare bebyggelse. De tål inte Alfer och Tomtar alls, men har ibland affärer med Människor eller Troll.

Dvärgarna är Världanas absolut skickligaste smeder och gruvdrivare. De kan smida vilken metall som helst, och har hemliga metoder i sin behandling av metallerna som gör att de kan göra både finre och hårdare arbeten än någon annan.

Förtappade

De förtappade är inget släkte som så, utan en benämning på de som tjänat under Den Ende.

Alfer

Stora grupper av alfer, såväl vanliga som havsalfer, vände sig i gammal tid mot sina fränder då Den Ende, genom den Gamle Mästaren, lovade dem herravälde över hav och länder samt lovade dem att de i sina domäner aldrig skulle behöva oroa sig för skövling av naturen.

Dessa alfer räknas sedan dess som två egna släkten då de sedan dess förändrats till sina väsen.

Människor

Människorna är till sin karaktär betydligt svagare och mer föränderliga än de övriga släktena. Av denna anledning är det svårt att tala om de förtappade människorna som egna släkten, eftersom det i alla grupper av människor finns förtappade och rena.

Man brukar dock se några grupper av förtappade människor, tex när hela länder tjänat Den Ende, som egna släkten. Liksom för de förtappade Alferna så har dessa grupper av människor förändrats i sitt innersta.

Havsalferna

Havsalferna är egentligen samma släkte som de vanliga alferna, men då de lever så pass annorlunda och inte organiserat sig så räknas de oftast som ett eget släkte.

Havsalferna lever, som namnet antyder, till havs. De lever nästan helt uteslutande på sina skepp, även om vissa av dem bosatt sig på mindre öar.

Monstren

Det finns många varelser som kan kallas för monster i världarna, men med Monstren menas oftast de oerhört onda och otäcka varelser som skapats av Den Ende eller den Gamle Mästaren i deras försök att styra världen.

Av den Gamle Mästarens styggelser finns nästan inga kvar, men av Den Endes ohyggligheter finns en del av de starkaste kvar, gömda i havsdjupen, i bergen, i grottot och på andra mörka platser.

De flesta av de varelser Den Ende skapat har inte kunnat överleva utan hans översyn och hjälp, och av de som kunnat överleva har större delen utrotat sig själva i långa strider. De som finns kvar är de starkaste och de mes onda av Den Endes alla skapelser.

Småfolket

Småfolket liknar på många sätt Tomtarna, men är betydligt mindre. De bor ofta under trädrötter, och håller sig normalt borta från större varelser. De enda av Folken de någorlunda regelbundet träffar är Tomtarna, men det händer att de umgås även med Alferna.

Älvorna

Älvorna är små nätta varelser som utseendemässigt påminner om Alferna, sånär som att de har vingar på ryggen. De är mycket skygga, men kan ibland träffas på tillsammans med Alfer.