Mat, vatten och motion.

Jag kan ärligt säga att jag aldrig försökt att banta eller gå ner i vikt förrän maj 1999. Då hade jag nått min gräns för vad jag stod ut med. Så här kunde det bara inte fortsätta. Jag märkte hur jag började gå som en fet människa, lite vaggande med armarna rakt ut. Jag märkte att det var jobbigt att sitta med bena i kors. Såg jag mig i spegeln undrade jag om jag alltid hade haft dubbelhaka.

Jag vägde några och 90 kilo. Lite för för mycket för mina 166 centimeter. Så jag beställde hem ett välkänt viktminskningsföretags brevkurs och satte igång att räkna mat, vatten och motion. 

Jag tyckte att jag hade gott om tid på mig och gjorde upp ett diagram för ett år framåt. Varje vecka prickade jag i min vikt och det hela gick riktigt bra 12 kilo på ett drygt halvår utan att jag egentligen försakat något. Jag hade minskat i storlek i kläder och fick lämna in favoritringen till juveleraren för förminskning. Kul och inspirerande! Arbetskamraterna började berömma och livet lekte.

Nu har det gått ytterligare ett halvår (drygt) och jag ligger blick stilla på 77,5 kg. Min sambo tror att det är min kropps trivselvikt fastän det är ca 10 kilo till "normalviktigt" kvar enligt alla beräkningsmodeller som finns. (Ett uttalande han nu förnekar)

Mitt mål är att nå 65 kg under 2001 och det känns inte så omöjligt längre. Jag har hört att det går lättare att gå ner i vikt på våren efter som det ökande ljuset sätter igång kropp och själ. Hösten har faktiskt varit jättetung i flera bemärkelser.

Jag vet att ni är många där ute som strävar mot samma mål så låt oss hjälpa varandra med tips och uppmuntrande tillrop!